Transkriberad uppteckning

I Forsa socken finns en fäbodvall med fem stycken fäbodstugor. Vallen heter ”Val- lavallen”. Där fanns en gammal hare, som hade jäckat alla jägare. ”Vallaharen” var en hare för sig, som isynnerhet jägare kunde omtala. Därför brukade man säga: har du gott om tid och inte finner nå- got att skjuta, så kan du gå till Vallavallen och skjuta på haren. Man kallade också denna hare för ”troll- haren”. Ingen kunde skjuta den. Det var många som roade sig med den där ”trollharen”. Han brukade sitta på en sågsponshög vid en av fäbodstu- gorna. Varför han just hade tagit plats / på den högen, kunde ingen räkna ut. En gång hade man ”fått upp” haren och man hörde hur hundarna drev ho- nom i bukter. Rätt som det var fick man se honom sitta på sågsponshögen. Skyttar- na läto skotten gå. Håret rök omkr. ho- nom, men ingen kunde finna haren. ”Vitter” kunde ”skapa till sig” som en hare. Man trodde också, att det var en ”vitter”.