Transkriberad uppteckning

När den gula sädes- ärlan kom på våren, gick det an att så. En kaka bröd skul- le hänga på varje bog- träd hos hästarna, så det alltid fanns till hands. När pappa o farbror började så, sa' de: "I Jesu namn börjar jag att så!" När de sådde, ville de ha sydlig eller sydvästlig vind. / Det finns en "sämask" i jorden, den har åtta ben, om de två främre benen var längst, blev den första säden bäst, men var de två bak- re längst, blev den senare säden bäst. I slåttern gick man upp o bör- jade kl. två på morron, så höll man på till sex, då fick man filbunke eller smörgås eller något sådant. Man bytte hjälp då, vi kunde vara en 13, 14 pojkar, som bådades upp, då / var det mycket mat, men ingen dans. Vi började då alltid kl. fem på e.m. och arbe- tade till åtta, då gick vi i bredd o slog. Kl. åtta var det kvälls- mat, risgrynsgröt eller pudding, fläsk, kött, hembryggd dricka o kaffe. Efter detta skulle man slå så länge man såg. Var det sedan något kvar på det vallskif- tet, började man på morron igen, så det var färdigt till kl. tre, sen skulle man slå hemma. Hittade de tvil- / lingax vid sädesbärg- ningen, hade de för sig, att det skulle bli bröllop i gården. De försökte i gårdlagen att bli först med skörden. Då anså- gos de vara kvickast i arbetet. Den, som blev först med skörden, skulle göra första höst- bjudningen. När man skurit sista neken, gjorde man två band på den, o så hurrade man o skrek. Man sa' att "man tog haren", när man tog det sista. / Ingen ville bli sist i arbetet, den, som blev det, fick höra det hela tiden till våren, "***sjusôvare", sa' de för det mesta. När man gick o räfsade med hand- räfsa, måste man räf- sa så väl. Ty om tom- ten fann strån kvar, tog han dem, o så tog han dubbelt så många till av det de arbetat med. Så bar han detta till den granne, som rakat bäst. Skar de illa, sa' de, att grenarna "blev större än trädet." / "Harrumpa" kallade de sådant som stod kvar av hö eller säd. "Lyckonek" var namnet på den sist bundna kärven. Den sista av all strå- säd bands med två band. Den neken ville de ha närmast log- balken i årflon. Där la' de ner frukt i en liten trälåda och bränn- vin ibland också. Man fick ej tappa ett strå, när man körde in säden, då försvann så mycket ur ladorna. Köraren fick samla upp det. / Första flon i ladan lades med axen opp o andra flon med axen mot dem. "***Årflo" kallades den första, "***årfloa", sen var det vanlig "***kärvflo" eller "***nekflo". Om ej brännvin lades ner i årflon, så brukade det i alla fall bli halven, när det var färdigtröskat. Till vårbruket gjordes särskilt bak, och det skulle räcka till "Larsmäss kaka" kom. När säden var färdigbärgad skulle det vara gröt i hemmen "lyckogröt," det var ris- / grynsgröt. Den var till- delad på tallrikar med smörhål i o kanel på, och mjölk fick de ta efter behag. När potatisen var inne, skulle det första höstkalaset bli, o då blev det bal, helt enkelt. Ibland kunde två ställen slå sig ihop, men för det mesta var det kalas i var stuga. När de slag- tröskade, talade de om "partrösking, treman- o fyrmantrösking." Att tröska på kvällarna var farligt, då kom tomtegubben / fram "änne mä ett" (med samma). I den gam- la logen här var lyset törebloss till att börja med, sedan blev det små blecklampor. Om det kom främmande pojkar in, när de tröskade, la' de slagan om halsen på dem, de skulle lära "lovisan." De måste lova att bjuda dem, som arbetade på logen, på traktering, brännvin eller kaffe eller något. Det var svårt med maten ibland mellan "Orsmässkroken" o "Larsmäss kaka."