Transkriberad uppteckning

Min mormor berättade om fäljus (feljus). Där man såg ett sådant ljus skulle det komma att hända en olycka. Sak samma om det var en människa eller ett kreatur, som råkade komma på den platsen, så hände olyckan. Man berät- tade ha sett sådana ljus i skogen och vid fäbodarna. När slåttern började bruka flera stycken "gå i lag" till en rönning och slå. De var alltid villiga att hjälpa var- andra vid sådana tillfällen. Från ett så- dant tillfälle berättade mormor följan- de: en kväll gick en av männen till en källa för att hämta mjölk. Man / brukade nämligen hissa ner mjölken i en krika i en källa för att hon skulle hål- la sig frisk. När han var på hemväg fick han se ett ljus vid bergkanten. När han kom in omtalade han för de andra vad han sett. De gingo ut och fick se samma ljus. Det blev alltid rädsla sedan man sett ett sådant ljus. Man visste allt för väl vad det innebar. - Dagen efter man sett lju- set var en av slåtterkarlarna i färd med att hugga hässjevirke. Det bar inte bättre till än att han kom till den plats där man sett ljuset. Och nu skedde olyckan, han högg sig. Och han hann inte komma ner till byggden förr än han hade blött ihjäl. Men det var inte sagt, att det gick så illa alla gånger.