Transkriberad uppteckning

I mina barna- och ungdomsår så var jag sätterkulla i Sunne. Den sättern som hörde till Hån, mitt föräldrahem, låg drygt en halv mil från Hån. Och då vi hade kreaturen där så fick vi barn, som voro så pass vuxna att vi kunde arbeta och hjälpa till något, gå hem från sättern om dagarna och hjälpa till med arbe- tet hemma. Det var ett strängt göra detta att skö- ta om mjölkningen och annat arbete på sättern och att även räcka till vid hemmet. Det var att springa iväg någon timme innan korna skul- le mjölkas och stanna på sättern till mor- gonen, mjölka och köra vall korna och se om med mjölken och grädden. Men det var inte alla dagar som vi gick hem. Någon dag emellan måste vi stanna och ysta, / bereda mese och kärna smör. Men de da- gar som vi inte sysselsatte oss med detta så gick vi hem. Vi brukade fara ut till sättern med kor- na strax före midsommar. Då började vanli- gen kreatursbetan bli dålig på hemmarker- na och gräset hunnit växa till i sättern. Så fingo de stanna där till omkr. den tiden då man började slå gräset. Detta var d. s. k. vårsättern. Men så var man även på sättern en tid på hösten. Det kal- lades höstsättern. – Kreaturen fingo gå och beta i vilda skogen. Om kvällarna hade man in dem i en ladugård. För det mesta gick de självmant hem om kvällarna, men det hände även många gånger att man fick ge sig ut att leta efter dem. Då hade man kobjälla som igenkänningsmärke. Bara man kom så att man fick höra den, så hade man dem. Det hände, att det / fanns sådana kreatur som inte hade nå- gon vilja att gå hem. Sådana nöt sökte man bota med att skjuta över dem eller man ha- de deg att ge dem. Man trodde om sådana kreatur, att skogsrån eller något annat ont hade fått makt med dem. Under min barndom så hade sätterkullra horn (bockhorn) med sig åt skogen att blå- sa i. Det lät så vackert i skogen när de blåste. Och på den tiden fanns det de som kunde få toner i ett sådant horn. Det vanliga arbetet i sättern var att mjölka, ysta ost, koka mese och kärna smör. Men vi hade alltid roligt däruppe i skogarna. Och mången gång hände det att pojkar hittade in till oss och då kunde det bli både en låt och en dans i sätterstugan. Vi bodde i en liten sätterstuga. Den bestod av två små rum. Ost o. d. lades ned i en källare till dess att vi foro hem med / kreaturen. Men det blev inte så mycket mjölk för dagen. Man behöll merendels ett par av de bästa korna hemma. Och så var skogsbe- ta inte så stiv att de kunde mjölka så mycket av den. När de ställde ut korna om våren, så kle- ta de tjära eller tjärkors på var och en av dem, så att inga udjur skulle ta dem. Jag hörde talas om, att trollen vallade sin boskap om natten. "Di kunne ha så granne bjäller."