Den käring som förut är omtalad för sitt myckna smör, gick och drog ett lakan i daggen om midsommarnatten. Hon höll sig på kyrkogår- den och samlade av den daggen som föll på gravarna. Hon hade kärnan (smörkärnan) med sig och vred ur daggen i den. Mera allmänt brukade man gå upp på mid- sommardagen om morgonen och repa löv eller blommor och ge åt kreaturen. Ju mer dagg det fanns på lövet eller blommorna, dess bättre var det. Detta skulle delas ut bland kreaturen innan solen gick upp på morgonen. Det var nästan bättre om man tog lövet eller blommorna på midsommarkvällen och lade dem på en sådan plats där daggen föll rikligt. Man fick inte glömma någon ko eller kräk. / Samtliga skulle ha. Det var att dela väl om man skulle få det att räcka till. Det sades, att korna skulle bli "snälle" att mjölka, om de fick sådant. Mycken mjölk och myc- ket smör skulle man få. Man hade stor tilltro till messômmersdagg. Detta skedde ännu i min ungdom.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
