Transkriberad uppteckning

I Ôlverud (= Ulverud) här i sockna hade min man en farfar. Å denne hade en bror, som hade vôre te stalle på kvällen. När han kom te å ly- se i krôbba, så hetta han ett par små rö van- ter där. Han tog dom mä sej in. Men då sa den gamle farfarn bestämt ifrå att han genast skulle gå å lägge dom på samme ställe där di låg. Dä gjorde han. På môran va di allt borte. Dä geck inte an å noge di persedlere som hör- de tômtegobbera te, för då kunne dä bli sjuk- dom änne annan otur.