Transkriberad uppteckning

Det var en gång i fastingsmarkna'n. Den har du väl hört tals om. Det var en stor marknad som hölls i Kristinehamn förr och den varade hela fjorton dagar. Och det var så mycket folk så det liknade inte någon sort. Det gick ett par bergsmän på storgatan där nere och de fick se ett fruntimmer som gick framför dem. När de så kom jämt inpå henne så lyfte den ene på hatten och sa': "Ursäkta men fröken har bestämt glömt att fästa upp släpet". - "Å det skulle inte vara en rävrompa då," sa' den andre. Då stannade hon och så sa' hon till den förste: "När du kommer till Horne Kulle skall du få både kaka och bulle. Men du", sa hon till den andre: "När du kommer till Bjärne le' då ska du få se" Sen när de kom på hemväg så var hon före vid Björnledet oppe vid Nykroppa. Där passade hon på och vred halsen utav den som hade sagt att hon hade en rävrompa. Men den som hade varit artig och kallat / svansen hennes för släp, den tog hon med sig upp till Hornkullen och visade silvergruvorna där. För se' där fanns det silvergruvor i lång tid fastän nu är de ju nerlagda. Men de var inom samma släkt hela tiden. Och det begriper vi ju, att den som får en silvergruva den får ju så att det räcker till både kaka och bulle.