Transkriberad uppteckning

Dä ha vôre e fali ti mä denne skogsråa förr i vala. Menna di store skogera fanns kvar kun- ne en aldri vare säker för henne. Ho geck å strök bå här å där å kunne komme fram ända te stugera iblant. Ja' ha bestämt sett henne sjôl. Dä va ett frun- timmer som hade en grön schal kastad på axlera, å grönt klä hade ho. Ja' ble stånes å titte ät- ter henne. När ho skulle gå över jalsgår'n, så ställ- de ho sej först å titte senna la' ho dä ene be- ne över jalsgår'n, å dä va så långt så ho kun- ne gått stå skrensle över jalsgår'n. Men dä kôn- stie va, att ho ble borte som en skymt. Dä braka i skogen, så dä va förskräcklit. När ja' bodde i Åsen, så va ja' ätter fåra te dä nolere jale en gång. Dä va en söndagsafta, å ja' / hade brått. Men ja' feck hjälp. Men dänne gången va dä en kar' mä gröne klä'r å grön mösse. Å när ja' klappa i hännera, så klappa han ôg. Dä va styggt må i tro. En gång kom ho å hjälpte mej å körde ut kora. Som ja' kunne fatte, så kom ho frå en hög ås. Ja' ha erfare att ho leder folk vilse. Dä kunne ho vare retit led mä, om ho ville. Dä ä en sak som ja' kan gå dyr ed på. - Ja' va bort i e myr å högg. När de va gjort, skulle ja' gå hem. Ja' va ju näre på hemme, men kunde rakt inte känne igen mej, dä va stup omöjligt. Ho hade förvänt syna på mej. Ja' töckte att ja' geck i en stor môse, å allt va förvillat å i verkligheta va ja' ju ändå in- på stugeknutera. Kunne inte känne igen mej när ja' kum in te stuga för än ja' kom in. Ja' hörde, att dä traska å geck ätter mej, men ja' såg inte te nôn varelse den gången. Dä va nog inte långt unna än ho hade fått makt över mej helt å hôlle den gången. Ha ho bare vesst va ja' / hetta, så hade ho toge mej. En gång, skratta ho ôt sôn min. Han akta kora i skogen, å då kom ho. Ho sprang inte långt ifrå honom, skratta å klappa i hännera. Ja' ha vrängt rocken för te å komme rätt, men dä ä di som ha vrängt den vänstre strômpa. Om en gör dette, så får en se var en ä. Di kunne kalle skogråa för Talle-Maja. Dä va en som hade komme ut för henne i skogen å han hade umgänge mä henne om nättera. Dä va ille mä hustrua hanses för dette, för så fort dä ble kväll, så kom skogsråa å knacka på fönstre, å då måtte han gå. Dä fanns inga makt som kunne hôlle honom kvar då Men en kväll geck hustrua ut å môtte henne, inna ho hant fram te fönstre. Då fråga ho skogsråa va dä va te å göre ve en tjur, som inte kom hem te kväl. Jo, svara skogs- råa, en ska' gi honom vittan-lök å svartan smet å gräs frå nolere sija om körsten. / Ho gjorde som skogsråa hade sagt å ga' kar'n sin denne smeten, men se'n feck han allt bli henne. Näste gång, som ho träffte skogråa, så sa' denne: "Hade ja' trott dej om dä, skulle du aldri ha fått den lärdomen". Ja' hörde mor mi tala om e skogsrå, som hade blett bränd tå en tjärbrennere. När han hade bränt henne, så geck ho hem å tala om dä för e anna skogsrå. Va hetta den som bränt dej, fråga den som va hemme. Han hetta själver, svara den and- re. Ja' ha du själver bränt dej, så får du själver ha't ble svare. Dä va e skogsrå, som hade fåt en varg ätter sej. Ho sprang te e la', som stog i e äng. Där hop- pa ho ôpp i gluggen å sätte sej te å dingle mä bena ôt vargen å roppa "tasse tasse ta fot." Nu bar dä sej så te att en kar' låg i laa, denne rätta på sej å stöte te henne å sa: "Tasse, tasse ta alltihop". Ho trilla nu, å var- gen tog henne å släpa henne ôt skogen.