Transkriberad uppteckning

Mi mor tala om följande händelse. Far va i skogen å kôla e mile. Den låg ungefär tre fjärdingsväg hemifrå. Nu va dä så att nôn feck gå te far mä mat kanske ett par gånger i vecka menna han låg där, för han kunne inte lämne mila. Dä kunde lätt ta eld å då hade han gjort allt arbete förgäves. E mile feck di vare vaksam över. Å sällan va dä en ensam som vakta utan di va två i lag mä varandre. Mor tog tösera mä sej å gidde sej å mä maten, å dä ble rätt sent inna di hant fram te kôja. När di hade sôtte e stönn så sa far, att nu får i allt stanne över natta. När dä ble full kvällen, så la' di sej i kôlkôja i godan ro. Men när di hade låge e stönn, så kom dä en gôbbe in. Dä va en annan som va i skogen å brände tjäre. Han hade / e törekeppe på ryggen. Den kasta han ner utanför kôja. Gôbben sätte sej inne, tösera bakätter dörra. Nu hade di ställt ut potatisvattne som di hade sloge å potatisen i en pyts utanför. Den syntes så väl för brasa lyste långt ut på backen. Räss som dä va så feck di se skogsråa där sette å tvätte föt- tera sine i dette vattne. Se´n tog ho opp klänninge- ra å tvätta bena. Nej se där, sa far min te di andre, veeket helvete som setter där. När denne tjärbrennern geck hem den kväl, så träf- fa han henne. Ho rev ikôll honom, så att han högg sej i ryggen å ble ofärdi allt senna. Å då skrat- ta ho, så dä ga´ eko i skogen. Den berättelsen tala di gamle mô på. Di kalla skogsråa för Grankôttekari.