Transkriberad uppteckning

Märr-mjölk användes att bota ögonsjukdomar hos barn med. - Efter kalvning tog matmodern eller någon (inlärd) piga och lade händerna över bak- delen på kon och läste någon slags bön. Skärtorsdag strök man tjärkors på både ytter- och insidan av ladugårdsdörren, och en yxa höggs in i var ända av dörrtröskeln. När kon skulle mjölkas första gången efter kalvningen lade man en stålbit i bottnen av mjölkkärlet. Skulle mjölk lämnas ut till någon, så doppade man ett eldkol i denna, annars kunde mjölkens mottagare skämma ens kor. - Av nöthår har gjorts mycket filtar o. dyl. - För att maktstjäla hästar begagnade man sig av vitlök, dyvelsträck, "tolv man i kraft" o.s.v. - Man trodde, att på vissa gårdar trivdes hästar med viss färg. "Rosiga" svin (svin med röda, ros- formiga fläckar) troddes inte kunna leva; detsamma / troddes om liknande får ("de är släkt med räven", sade man). - För att skydda hönsen mot hökar satte man upp en gammal sopkvast på en hög stång; då trodde höken, att hönsen hade lika många klor som kvasten hade pinnar. Gamla tuppar an- vändes (för ett par hundra år sedan) till väckar-ur; en gammal tupp gal aldrig i otid (aldrig på för- natten). - Medel att hindra bina att svärma bort var att slå i väggarna, fanns gevär, så lossades skott. Det hörs på visen, när bina komma att svärma: ett par eller tre dagar förut börjar den att brumma: "ut - ut - ut ..." - Över stalldörren skulle man försöka att få tag i en kattuggla och sätta upp. - Om hästarna var svettiga på morgonen, så hade tomtgubbar och troll ridit med dem (inte maran: hon satte åt folk, i synnerhet troddes så om små- barn, som var skrikiga ["de skalv och skrek"] på natten) "Stallbäsen" (= -gumsen) fick att äta det som hästarna ratade. - Inte vem som helst fick gå in i en la- dugård, ty han (hon) kunde kanske skämma djuren. / Fodertillgången avgjorde, när korna skulle släppas ut på våren. - Slaktning måste ske i ny, för annars krympte det ihop - Gnideld, medd. : 'nǿél' (nödeld) hara förekommit, men ej vid vallsläppning, det var bot för svinsjuka. Man tog en torr käpp (en kölne-käpp) och passade in dess ena ända i ett lagom stort hål i en stolpe och den andra ändan i ett annat stöd, så tog man en repstump och lade om ett varv, sedan fattade en i var ända på repet och drog växelvis, tills det tog eld. Svinen skulle trakteras med röken av käppen för att bli friska igen.