Transkriberad uppteckning

Det var en tomte som brukade mala åt en mjölnare på natten mellan 11 och 12. En gång lät mjölnaren, som hade sett, hur trasigt klädd tomten var, sy en kostym klä- der åt honom och lade dem på luren (= tratten, som säden slås i). När tomten kom, tog han dem och sade: "Grann kär (karl) mal inte mjöl mer." Sedan fick mjölnaren inte längre någon hjälp av honom. /Någon tid efteråt var det en dräng, som gick och lade sig i kvarnen för att få se, om det verkligen fanns några tomtar. Mitt på natten kom det en hel tomtfamilj: tomten och hans fru, ett spätt barn och en tjänsteflicka. De ställde till att bada barnet, och när det var färdigt, frågade flickan, var hon skulle slå ut vattnet. "Det kan du slå i de där gluggarna, som står öppna," sade tomtfrun; det var drängens ögon hon menade. Drängen blev blind./