Transkriberad uppteckning

Om Öglunda grotta i norra Billingsberget går det många sägner; en sådan är denna: "Där bodde en jätte i södra Billingsberget mitt för Lundby. Där finns en djup dal och sänka i berget - en alldeles likadan grotta som i Ög lunda. Och så var det på den tiden de byggde Lundby kyrka, och det tyckte nu inte jätten om. Aldrig skulle han nu få någon fred varken vardag eller söndag. Han gick upp på berget en dag till en slätt, som finnes där, för där visste han skulle ligga en stor sten, som han ämnade kasta mot kyrkan. Det lyckades ej, utan stenen blev liggande på ett gärde ett stycke ifrån, och där låg den tills för flera år sedan, men nu ska den vara borta. Nu hade jätten ingen levande ro innan / han fått flyttat till norra Billingsberget till Ög- lunda. Och där knogade han länge och väl så han fick den nya bostaden färdig. Nu skulle han få fred, tyckte han. Och det fick han också. Där innerst i sänkan finns ingången, och den är väl igensatt, må han tro. Jag har sett den många gånger. Den är på en utskjutande udde av berget längst nere. Där står en stor lutande pelare av sten (diabaspelare - vanlig i trakten), och det syns tydligt, att den inte är naturlig utan ditsatt. Där har jag strövat många gånger och tittat på blockena, ty där ska ingången vara, men som sagt ”den är väl igensatter”. Nu var det en knekt i Valle härad, som hade gjort något ont så han blev livdömder. Men han skulle bli benådad, om han kunde leta upp ingången till Ög- lunda grotta och ta sig in där och sedan gå mitt igenom Billingen och komma ut på andra sidan, ty där ska utgången vara. / Knekten gick och hur det var, tog han sig in i berget. De, som hade dömt honom och alla andra människor förresten, trodde naturligtvis, att han aldrig skulle komma ut igen och mente, att det var detsamma som om det blivit en döds- dom verkställd. Han lyckades emellertid och kom ut vid Rydbofall i Ryds socken, norr om Sköv- de. Där går också en sådan där sänka in i berget och där innerst i den finns en låg grotta, som inte är igenstängd. Det ska vara utgången, och där kom också knekten ut.