Transkriberad uppteckning

Ja´ ha hört tales ôm, att skogsråa ha vôre i sockna för i vala. Å ja´ ble sjôl rektit förvilla itå´a för en 60 år senna. Men dä va dä ja´skul- le tale ôm, när ho kôm te kôlern i skogen. Dä va en kar sôm höll på å kôle e mile långt bort i skogen. En gång, när dä le på natta, så kom skogsråa å titta in gônôm dörra på kôja. I däsamme sôm ho titta in fråga ho: "Va hetter du sôm kôler?" När han hade besinna sej, svara han: "Du vill vete va ja´ hetter, å dä ska du få. Ja´ hetter "Själver". När han hade sagt dette, feck han tag i en el`brann å basta´a mä (=slog henne med). Då sprang ho bort så mö ho ôrka å skrek: "Själver ha bränt mej. Själver ha bränt mej." Då svara dâ ifrå skogen: "Ha Själver bränt dej, så får du själver ha´t. Dä va månge sôm råka ut för skogsråa, men nu ha ja´inte hört dä på länge. Allt tocke däre ha försvônne nu, men i min barndom ä dä allt säkert att dä fanns te.