KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Arnäs, Ångermanland 1927

En person, som på sin dödsbädd inte omvände sig

Berättare: Selma Boman (f. 1872)
Upptecknare: Johan Kalén

Transkriberad uppteckning

En person, som på sin dödsbädd inte omvände sig och sökte Gud eller lät kalla prästen till sig, blev för- skräckligt tung att köra till kyrkogården. Hästarna drogo allt vad de orkade och blevo genomsvettiga. Det dog i Själevad en person nu i år. Han var fritänkare. När han skulle begravas, var det ypperligt före, men hästarna för liksläden drogo ändå så att de lågo sträckta efter marken.

Socken Arnäs
Landskap Ångermanland
Härad Ångermanlands n. d:a tg
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: En person, som på sin dödsbädd inte omvände sig

Fler sägner från Ångermanland

Se alla i Ångermanland »
Arnäs, Ångermanland

Rå

I somliga tjärnar (och skogar) är starkt rå. Det är inte lätt att få någon fisk i sådana tjärnar (#####). Skull det lyckas, måste man smyga sig dit i hemlighet, så att ingen annan människa har reda på, att man ärnar sig just till den tjärnen. Men kan man göra det fintligt, så kan man vara säker på att få rik fiskelycka.

1927 Läs sägen →
Arnäs, Ångermanland

Spöken

Vid den gamla Brunnsnäsvägen i Arnäs ligger en stor sten. Där hördes ofta om kvällarna ett barn gråta. Särskilt under mörka höstkvällar. Det troddes, att ett barn blivit mördat där.

1927 Läs sägen →
Arnäs, Ångermanland

Spöken

Här tala vi aldrig om gastar. Spöken kan man få höra talas om, men oftast heter det blott att den eller den ”går igen”. Spöken göra aldrig något ont. Men det är ju så, att folk bli rädda för dem. Det fanns för en tid sen två ’gampojkar’ 1) i Arnäs. De voro goda vänner och kommo överens om, att vilken av dem, som avlede först, skulle uppenbara sig för den efter- levande, såvida det var honom möjligt. Så dog en av dem. Han höll ord och visade sig för kamraten. Men denne blev så förskrämd, att han inte vågade tilltala spöket. Den döde kom igen gång på gång. Slutligen gick den efter- levande till prästen för att möjligen få veta, hur han skulle bära sig åt för att få fred. Prästen rådde honom att fråga _ 1) Gampojk, gammal ungkarl. / den döde, hur denne hade det, där han nu var. När han äntligen tog mod till sig och framställde frågan, svarade den döde: ”Dä ä klent, dä.” Sen for han av i ett eldsken, och kom inte igen mer. En döding visade sig ofta vid en rishög på Arnäs prästbol. Många blevo rent hjärtskrämda. Slutligen var det en karl, som tog och rev ut rishögen. Där fann han då en halvtömd brännvinsflaska. Det troddes, att den döde gömt flaskan i rishögen, medan han levde, och nu gick där och vaktade den. Sedan flaskan nu blev borta ur högen, försvann också spöket. En halvlapp bodde i en eländig stuga ett stycke bortom Stybbersmark 1). Hur det var, gick denne halvlappen en dag och hängde sig i en hölada. När man fann liket _ 1) By i Arnäs / fördes detta ned till kyrkbyn och lades in i likboden. Samma dag detta skedde, hade min (berättarens) far, som då tjänte dräng hos en bonde, varit i fjällskogen efter timmer. Det blev sent på kvällen. Då han körde förbi kyrkogården och likboden, såg han tydligt, hur den döde stod i dörren till boden. En annan gång kom samme man körande en kväll. Hästen tvärstannande. När drängen riktigt under- sökte saken, fann han att hästen hade blivit vänd helt om och stod alldeles bakfram i skaklarna. Det blev be- svärligt att få doningarna i ordning igen.

1927 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //