Transkriberad uppteckning

1 Maka de, Britta, sänga ä för liten! Då någon står i vägen 2. Låt‿e gå fort genom byn! Då något behöver döljas. 3. Nä, anne slag, gosse. Kraftigt nekande 4. Stor sak i fågeln, men si boet! Om någon tros gifta sig blott för rikedom, utan att kontrahenden just är mycket att hurra för. 5. Stor sak i tack, men si skaka! Vid handslag. 6. Din vindspol, däg! (Du, din vindspole.) Skämtsamt till en bråkstake. 7. Dä tegas folk. Då någon höres komma. (tegas, bådas, före- bådas. / 8. Ja si lik gärna rumme som trange. (Jag ser lika gärna tomrummet (efter dig) som din närvaro (trängsel). 9. Dä ä så myttje falit att! Skämtsamt om något som just ingenting be- tyder, men som man ändå inte särskilt önskar. 10. Här finns mojänger. 11. Leva på hoppe Som katta på skåpe. 12. Han behöv inga hynracka, så länge jäntorna ä hemma. 13. Ä int tepen nu utan ta för dig! Vid trugning. Tepen, tillgjord, blyg, kruserlig. 14. All kärlek börjar mä kastning. Skämtsamt då en ung person kastar ett föremål till en ungdom av motsatt kön. 15. Ja sett sum a stöpe, ja! (Jag sitter som en deg- klump, jag). Då vederbörande sitter sysslolös, oaktat arbetet väntar. / 16. Så ja sett, som ha stöpe däri sänga! Då vederbörande märker, att hon suttit och pratat för länge, så att degen blivit förjäst. Numera an- vänt när helst man försummat ett arbete, även om detta icke är bakning. 17. Du ska fl̥ int låne ellen heller! Till en besökande som låtsar han har bråttom och inte vill sitta ner. 18 Va gå du ätt näsaväre! Den som springer och velar utan att veta, vad han går efter säges ’gå efter näsvädret’. 19. Du ä int feg, du. Då någon kommer in på ett ställe just som man där håller på att tala om honom (henne). 20. En kun si, att en var feg. Om någon, som gjort en för honom ovanlig handling och strax därefter avlider. 21. Kost va dä vell. (Det må kosta vad som helst. 22. Dä få va, va dä vell. / Betydelsen är: det får gå hur det vill och kan. Jag gör det i alla fall. 23. Fast dä va int annat! Ungefär: Han skulle så katten heller! Fattas bara! Fattas bara det! E. d. 24. Dä gör gott, dit dä kom (-mer). Om mat, som inte just smakar så synnerligen gott. 25 Ä sämja go, Ä rumme no. 26. Va gå te ja å gäste ja va ett, men ja gå aldri te oss, så va kan fo bju ja på en kopp kaffi. (Vi gå till er och gästa er oupphörligen, men ni gå aldrig till oss, så att vi kan få bjuda er på en kopp kaffe). Vanlig formel då man bjudes undfäg- nad och anser sig böra krusa. Språket från Själevad. 27. Dä gå unna för unna som när Vikmansbarnen ät (-er). Då något går med fart och kläm. / 28. Å, klåen heller! Å, fan heller! 29. Je skull int, brydd je om na gästning at meg. (Ni skulle inte brytt er om någon fägnad åt mig). Då man krusar. 30. Ja sett å hinner jer. (Jag sitter och upptager tiden för er). Vanlig ursäkt av en gäst, som blir lite för länge. 31. Ja har ingen da köpt å ingen da sålt. Jag har inte så synnerligen brått. Jag råder själv över min tid. 32. En sån himla mala! En sån förskräcklig mängd! 33. Ge se te husninga. Sätta sig att bo inhyses; ta undantag. 34. Slinge i byn. Ränna med skvaller. 35. Dä ä stjärten på den gröne, (den änkan t. ex.) Det är svansen på djävulen, (den änkan). / 36. Va ä storfolk, va; va ha två rökar (Vi äro storfolk [herrskap], vi. Vi ha två skorstenar). Själevadspråk. 37. ...gå ut på stan. Gå ut i staden att handla. Säges endast om eller av den som bor i staden. 38. Han som har täji tjänst när stackarn, så... (Den som har tagit tjänst hos en stackare, så... [får han vara nöjd, finna sig i sitt öde]). 39. Du val häls‿en! Var god och hälsa honom! 40. Stopp, skeppare, dä ä slut på have! 41. Göre a snällres (-a). Få missfall. (Om kvinnor). 42. Tjå de lite vätte! Tåla dig en smula! 43. Gulla söta vacker deg! Då man vill beveka ngn. 44. Ve ät gröten först. (Vi äta...) Avvisande, då ngn skriker om brådska. / 45. Äten, barna, mens mamma ha maten! Vanlig, skämtsam uppmaning att förse sig med mat vid bordet 46. Dä känns, som en had dräji (dragit) ett knutigt ett rep genom ett sårt (sårigt) arshul. 47. En åt oss var och två åt pappom. Urspr. en moders svar på dotterns fråga, hur många strömmingar hon skulle steka till en måltid, men nu använt skamtsamt för att framhålla husfa- derns företrädesrätt. 48. Du kan int smoola unne kantjen. (Du kan inte läsa de med fin stil tryckta orden [småorden] under tuppen [i abc-boken]). Smädande. 49. Dä kan du få för ingenting å lik myttje en gång dell. 50. Han som ska vare bå fram å bak (får slita ont). Den som skall sköta om allt möjligt... 51. Begagn óla åt‿e. Använda trolldomsord åt ett arbete; uträtta något genom trolldom. / 52. Hon (han) gå som ett putter. Hon går ständigt sur och tvär. 53. Dom pratade fulla rummet. De pratade så (mycken smörja), att ”rummet blev fullt”. 54. Je ger vika, je, som bätter vett har. 55. Tack, som höll te goe! Svar, då någon tackar för undfägnad. 56. Du sett int te gästning, na! Du skall inte bli bjuden på någonting. Vanligt, då en person, som tittat in för ett ärende, reser sig och gör min av att gå, och man vill låta honom förstå, att han gärna kan stanna en stund. 57. Dra‿på, Kebbe, nog håll tögen. Lite smädande uppmaning till ngn att ”hugga i” vid arbetet. 58. Stryk ska du ha, å mer ska du få, när Lundströmmen kom hem. 59. Heder å tack! 60. Tackar allra mjukast. / 61. Kast getög. (Kasta getögon). Titta kärvänligt. 62. Han (hon) ä blå nog om naveln. Han är illa medfaren, illa åtgången. 63. Dä geck åt graven. Det gick åt helvete. 64. Först att dä int va na anne! Vanligt avvisande och nekande svar. 65. Såg av musa halsen. Det är omöjligt (eller svårt) att såga av halsen på en mus, och därför användes uttrycket, då man vill fram- hålla svårigheten, omöjligheten av det ifrågavarande. 66. Nu kom dom, ättersom dom ha rockar te. Liktydigt med: Nu komma de som de äro gamla till. 67. Dra så långt väjen räck! 68. Han ä hantlangar åt slasken. 69. Ä dä hälga så ska barna ha stryck. (Är det söndag, så...) 70. Dä far som Bäcken åtabak ätter mer. (Jfr. Ordstäv 16!) 71. Tappe långfjeran (tappa långfjädrarna). / Om en övermodig person, som lider motgång och till följd därav blir mindre morsk. 72. Så i pälsen och skörda i särken. 73. Va ska sleva va, om int i gryta. 74. Hon ä ett hår båla n̥‿snŭ. (Hon är ett hår bortav (av) den onde). 75. Håll stelle nagla dina! ’Håll dina fingrar i styr!’ 76. Tack för gott varalag! Tack för angenäm samvaro! 77. Fa je vare i lav vä däg? Får jag vara i sällskap med dig? 78. Je har dä andren let ätt ti skjortkvarn. Jag har det andra leta efter i skjortlinningen. 79. Ät, ät, å si int, du f# int maten, som du plä göra. 80. Je ska fl̥ int kruses större dynja än je ä själv. 81. Je ha mest körlage. Jag har mistat arbetslusten; jag är lat. / 82. En ska nöt ut en i sänder. Har man en god och hjälpsam vän, så ska man inte vända sig till någon annan, då det behövs ett hand- tag, utan hålla på att anlita honom tills han tröttnar.