Transkriberad uppteckning

Tron på vittra är ännu levande i Arnäs. Ordet heter i socknens mål vitera (######). För blott ett par år sedan var det en pojke, som bestämt påstod, att han sett vitera i ruierna efter Alfredshems såg- verk. Det var något vitt, som rörde sig där. Pojken blev rädd och gömde sig. När andra sedan tvivlade på, att det hade varit vitera, förklarade han uttryckligen: ”Dä va vitera.” När lasarettet i Örnsköldsvik för ungefär tjugo år sedan blivit färdigt och tagits i bruk, utmärktes det av en ovan- ligt stor dödlighetsprocent, och bland folket ansågs det att ”komma på lasarettet” vara detsamma som att vara dödsdömd. Det på- stås, att samma förhållande äger rum än idag. Och det är ingenting underligt. Lasarettet är näm- ligen byggt tvärs över en vitera-väg. Det sker alltid olyckor / i ett sånt hus, otur och svårigheter medfölja. För vitera häm- nas för de inte får vara i fred. Det är också farligt, om man råkar falla på en sådan väg. Man slår sig alltid värre då, än om man fallit på liknande sätt någon annanstans. I Själevads sn (gränsar till Arnäs) lever en man, nu ungefär femti år gammal. Han heter Olle men får sällan heta annat än Viter-Olle (#########); namnet därav, att han en gång i sina pojkår blev bortförd av vitera och vistades hos dem en tid. Om sanningen härav är han själv orubbligt övertygad. När han kom åter till människorna, och det blev känt var han varit, fick han ju en massa frågor, om hur det var bland vitera. – Hur hade de det? – De hade det så fint, så fint. – Va åt dom. – Ja, de va myttje, de / – Hur smaka de? – Ja, se, had je smakt‿et, så had je allti kommi från dom. Det är blott ett par år sen det hände i Själevad, att en skolpojke blev viterfångad utanför skolan, just som barnen ”ringdes in” efter en rast. Han var borta en vecka, men sen kom han igen.