Transkriberad uppteckning

"Dä ä befängt mä denne skogsråa som vôre te förr i vala. Ho för- villa månge mäncher här i skogera. Mi mormors farmor tala om att ho' både hörde å såg'a. Ho' skulle gå ätter kora en afta å kom så näre dom att ho tydlit hörde bjälla, men dä va' som alldeles omöjlit te å få reda på dom. Å te slute feck ho' höre skogråa locke på kora, ho' änne som sjön: "Majros, Linros å Kosätta, gulle söte, gulle mö- te, lull, lull, lull". Dette hände sej ve Kneckterud. En an gång, när far min va' på väg te herrgårn, feck han se en stor koskock i säa (säden) å mett i skocken ett fruntimmer, som hade långt, svart hår. Å dette fruntimmer sjöng: "Kovinna å Snötta, Kodalboa å Slätta, ko-Kolbjörn å Sjöörn, ko-allt mett fäar ja". (= fäa å ja = korna och jag). - Dette hände ve Skuggerud. Dä hände sig att skogsråa bytte te sej en onge i e' stuga här. Ho tog deras å la' sin i stället, men ätter e' ti kom ho å tog sin tebaka igen. Ho töckte inte om den ho' bytt sej te utan la'n tebakers.