Transkriberad uppteckning

Dä va en gôbbe, som tala bakframpå allt han gjorde. En möra rod- de han ôt skogen för å hogge stör. När han senna berätta dette ble dä så här: ’Ja’ högg trehundra stör innan ja’ hade högge ett enda hogg, men så feck ja’ se, att dä börja å bli môle (mulet) å likt te regn, då kasta ja’ eka i framän på pälsen, å så rodde ja’ hem. Så körde ja’ in 7 lass regn inna dä kom ett enda höstrå ifrå himmel. Så hängde ha’ ôpp mara å skrapa se’l, men när dette va’ gjort, slog ja’ ihop vantera å så tacka ja’ Gud för att inte dä varste va gjort, överstått. Så kom ja’ ihôg, att sôn min va’ te Åmål å ôlde potatis, då geck ja’ å mötte hônom. Unner vägen möt- te ja’ en speller ny stålaxelgôsse på Averstaskogen. Han hade fått 5 för di 6 å rö för di vite. Se’n, när ja’ kom hem, då vrängde ja’ töppen över hô- ve, å då gol skjorta. Di harmer också ätter e’ gômme här, som lette ätter en kalv. Ho mötte e’ grann- gômme å fråga då denne, om ho’ mött nôn vitrosi tjurekalv – gumôran. Vit va’n fram, å svart va’n bak, å mett på va’n i bägge änner’. Du va nog ute tilit i môrse, sa granngômma. ‘Ja dä ska’ ja’ säje dej, ja stog ve sola när grynna geck ôpp.