Transkriberad uppteckning

Dä fanns en slags sten, som di gamle kalla orsten. Denne ga di korna, när di hade ont i galla. Mor hade tocke å ga kora. Ho packa sönner sten te mjöl. Dä lokta ont å den. Kräftera skulle ha hatt en sten i sej, som skulle vare bra te å ta ut rusk å lort ur öga mä. Om di släppte en tocken sten i öga, så skulle den liksom söke rônt öge å ta lorten mä sej. Denne kalla di för kräftsten. Dä ska ha blitt så riktigt bryne itå åskviggera, sa di gamle. Å di använde allti tockere te bryne. Dvärgera skulle vara rekti sme’r. När järnåldern tog överhann över bronsåldern, så togs dvärgera te fånga. Di hade dôm som slaver, för dä va rektie sme’r. Så ä en gammel sägen. Ja vet att di bôra in en 6. styver i tröskel å slog en tapp i för att dä skulle bevare kreatura, när di geck ut å in. Di ha skrämt barna för källegôbben. – Skogsråa kalla di Talle-Maja. Dä hetta allti: ’Ja’ va ute för Talle-Maja änne Tall-Kari. Ho’ kalles så för att ho’ va i skogen.