Transkriberad uppteckning

När jag tjänade när Per Orsa i Önnerud, så var det ett kalas där och då kom de dit med "den ljuse stjärna". De brukade vara fem eller sju stycken som gick med den. Bland dem var en Judas, han hade hand om pungen och samlade ihop det som de fick där de kom in. En Herodis hade de också med sig. En särskild var det som bar "den ljuse stjärna". Den hade de liksom i ett skåp med ljus i, så att stjärnan lyste, och de bar den på en stång. Det var mest smedpojkarna vid bruket som skötte om detta, de var så duktiga så. De hade musik med sig också, så att de spelade och dansade, där de fick rum. När de kom till ett ställe så sjöng de en sång. Jag minns den inte riktigt nu, men en del kommer jag nog ihåg. Den började så här: "Goder afton, goder afton här skapat är allt från alla olyckor bevare er Gud." Maria hon gångar sig gatan här fram där möter hon Josef sin trolovade man." / Sedan var det en vers som började: "Kung Herodis har du lust till att mörda din man?" men jag minns inte mer om det var den tredje versen. En värs till minns jag och det var om Judas: "Vi har ock en Judas han bär våran pung vi tror han är kommen från skogen Och mössa det har han så hög som en lur och alla till honom draga." Det var allt sannt det också att han hade en mössa som en lur, han var svart i ansiktet också. Med att "alla till honom draga" menade de väl att alla drog penningar till honom så att han fick stoppa i pungen. För de penningarna gjorde de sig kalas någon gång sedan. Det var inte över allt som de var välkomna med "ljuse stjärna". Men var de inte det, så fick de tillbaka det i en vers, som de sjöng när de gick därifrån. Jag minns inte nu hur den var, men den var elak, det minns jag. På de allra flesta ställena var de emeller- tid välkomna. Och det var mycket vackert med den "ljuse stjärna". Något så vackert har jag aldrig sett. Men det är andra tider nu. Nu har de aldrig så livat, som vad vi hade ibland när jag var / ung. Det är stor skillnad det. Men det förstås att vi hade det allt bra mycket besvärligare med mycket också. Skulle vi gå vall om sommaren så var man aldrig riktigt säker för varken varg eller björn. Men innan de släppte ut kreaturen på våren gick de till skogen och skulle jaga bort vargarna. Det brukade de göra den 16 maj. Det var peregrinusdagen, och därför kallade de det att "ropa Peregrinus". Ja, det är mycket annorlunda nu för tiden. De gick Knutsgång också. Då klädde de ut sig "grömt" och gick omkring i gårdarna och körde ut julen. De sjöng någonting då också, men det minns jag inte hur det var, fastän jag var allt med om det också.