Transkriberad uppteckning

På Lussa skulle de ha tre frukostar före dagningen. Vid 1/2 3- tiden gick de upp och då fick de kaffe och klengås, Sedan gick de ut och började arbetet. Det var mest trösken de höll på med, de slagtröskade på den tiden så det gick inte så fort undan, men på Lussa brukade de göra färdigt. Om inte de hade slakten undangjord, så kunde de göra det då också. Hade de inte varken slakt eller trösk att sköta om, så högg de ved på Lussemorron. Då eldade de i vedskjulet så att de hade något att lysa sig med. Om de tröskade så eldade de på logen. Vid 5-tiden kom de in och då fick de sej en sup med vörtebröd och ost till. Strax före dager fick de en frukost till med fläsk och korv och all möjlig slags fet mat. Lusse- brudar var inte vanliga i min ungdom, det ha de blivit först senare. På julaftonsmorgonen började de ställa i ordning maten på jul- bordet. De klente stora gåsar som de skulle använda på julmorgonen, innan de for till ottan. Skurat hade de gjort dagarna förut, och då hade de lagt halm på golvet, för att det skulle hålla sig rent. Det tog de ut på morgonen på julafton, och i stället tog de in hackat granris och lade / dit. Det fick ligga kvar där julen över. Vid middagstiden doppade de i grytan i stället för att äta middagsmålet. Därför har de kallat julafton för dopparedagen. Doppningen gick så till, att de tog var sin brödbit – det var vörtebröd – och doppade i spadet i sovelgrytan som stod i spisen. De drack dricka till också. Det riktiga julbordet satte de sig inte vid förrän på kvällen, då hade de ungefär samma mat, som de har på julkvällen nu för tiden. Men de tog inte bort någonting, även de använda tallrikarna fick stå kvar på bordet. Julklappar kunde de allt begagna någon gång, men det var sällan. Jag minns att jag fick ett huvudkläde en gång av en matmor, som jag tjänade hos. På morgonen skulle alla som kunde komma ifrån till kyrkan. Då de for dit lyste de sig med stora stickljus. Om de inte hade några hästar fick de väl gå, men stickljus att lysa sig med hade de då också. När de vände om ifrån kyrkan, for de i kapp, och den som kom först hem, han skulle först bli färdig med skörden till hösten. Sedan de hade kommit hem och fått mat, så skulle allt vara stilla. Den dagen gick ingen bort, utan man var liksom "inhyses". På annandagen var det mest ungdom i kyrkan, för det var bröllops- dag. Nästan alla kyrkbröllop var den dagen. det kunde vara ända bortåt / tjugo brudpar i kyrkan ibland. Den dagen var alltså bröllopen, och de kunde hålla på flera dagar. Sedan började alla de andra kalasen och med dem höll de på hela julen. Om det var bröllop eller kalas på något ställe så gick pojkarna dit med "den ljuse stjärna". Och då fick de pengar där de kom in eller också blev de bjudna in. På vanliga ställen gjorde de stora kalas på Knutsdagen ock- så, och det kallade de, att de "körde ut julen".