Transkriberad uppteckning

Min morfar var ifrån Gåsborns socken. Han var en sådan där äkta bergsman, som alltid gick klädd i läderförskinn med läderbälte och mässingspänne. Han trodde ju på allt slags skrock, och när han kom riktigt i berättartagena fick man höra det ena mer underbart än det andra. Särskilt trodde han på tomtar och skogsrån och sådant där, och om man sade till honom, att sådant inte fanns så blev han ond, för han hade både hört och sett sådant, påstod han. Särskilt minns jag en gång, när han talade om att han hade blivit väckt av en tomte, när han låg ute i skogen och kolade och det hade tagit eld i milan för honom. Han vaknade av ett hårt slag i kojdörren och så hörde han att någon ropade: "Jan kom ut". Han begrep allt vad det var, men han tänkte att det var väl bara något litet hål som inte var så farligt, så han brydde sig ingenting vidare om det. Då hörde han ett slag till, och så var det någon som skrek: "Jan Olov kom ut". - Han hette Jan Olov Danielsson -. Då började han allt fundera, om det inte kunde vara något värre i olag. Men / han hann inte väl upp förr än det blev ett ändå värre slag på dörren och så var det någon som skrek: "Jan Olov Danielsson kom ut!" Då begrep han att det var allvar när det ropade hela namnet hans och att det var bäst han skyndade sig. När han då kom ut så fick han se, att det hade blivit ett bra stort hål i milan, som det brann i. När han hade stybbat igen det och gått in i kojan igen, fick han fred för resten av natten.