Transkriberad uppteckning

Janne Nils Nilsson Sohl var född i Solberg, Ekshärad, 1823. Död i Utterbyn, Fryksände, den 4 juni 1904. Han var soldat vid Värmlands fältjägare och antog då namnet Sohl. Hans hustru var från Rinn, Fryksände. Sohl ägde först Utterbysätern sedan Johlfall. Då den nedan beskrivna handelsen in- träffade var han bosatt i Utterbysätern. Det var år 1881. Då så väl själva händelsen som den av Lena Sohl nedskrivna berättelsen därom är religions psykologiskt intressant, återgives hennes berättelse ordagrant. Nils Sohl trodde först att det var tomtar som ropade på honom " för de hade den tron att tomtarna ropade eller knackade, om det blev något fel med milan." Någon större väckelse hade ej ägt rum i Fryksände vid denna tid men väl i Älvdalen. Så hade den varit särdeles livlig i Norra Ny 1877. I Fryksände hade norska predikanter "börjat blåsa i domsbasunen så att folk hade börjat vakna ur syndanöden." Men deras väckelse var - enl. fru Sohl - endast någonting halvt, då de uppmanade folk att gå i kyrkan och icke tog någon hansyn till "prästernas världslighet och syndighet." Om fru Sohl bör förutskickas den anmärkningen att hon var ytterst / sympatisk och intelligent - betydligt mera intelligent nämligen än man i allmänhet väntar av en bondhustru. Men hon var kanske den mest extremt frikyrkliga människa jag hittills har träffat. Detta bör man ha klart för sig då man går att läsa nedanstående. Fru Sohl torde vara något över sextio år gammal. En syndares omvändelse Nils Sohl var en man som ej fruktade Gud utan trodde att allt var gott och väl blott man levde ordentligt och handlade rättvist i detta livet, ty att leva i Gud och fostras för himmelen, det var någonting fabelt för honom, som det är för så många andra. Men Herren Gud hade andra tankar om honom. Han ville frälsa hans själ och föra honom in på den rätta vägen. Så hände det en afton under det han var vid skogen och kolade. Han hade just varit ut till milan och ordnat om med den, när han kom in och satte sig framför spisen. Då fick han höra att någon ropade på honom tre gånger Nils Sohl. Men vem kan det vara som ropar på mig, och går och öppnar. Vad får han se? Där står en man i snövit dräkt, omgjordad med ett gyllene bälte och ett svärd vid sidan. Hans hår var guldgult, ja glänsande. / Då säger den vite mannen. Du skall göra bättring och ångra dina synder, ty nu är tredje och sista resan du sökt varder. Sohl blev förskräckt, men fattade mod så han amnade tacka för besöket, men mannen gick långsamt till- baka och började sjunga en sång som här nedan följer. Du skall lyda Jesu röst för att få frälsning för din syndiga själ. Under tiden får du glädje och tröst utan att vara helvetets träl. Du har hunnit dina åldriga dagar likväl håller du synden så kär. Det är jag som sådant beklagar över hela den vidsträckta värld. Dröj icke längre på tiden utan lyda din frälsares bud Kom ihåg den dyrbara friden / att få njuta din sällhet hos Gud. Trösta dig och fäll icke modet Ty du vet ju ditt eviga väl Kom i håg det fröjdfulla ordet som du fått utav frälsaren här Förmana de världsliga galna att de göra bättringen än. Deras tider de äro förfallna, men de trogna de heder för dem Varna de Kristi trogna att de hålla lampan tänd. Så skola de vara välkomna upp till nya Jerusalem. Sedan sången var sjungen försvann denna fridens budbärare upp i luften och vår vän fick nu mycket att tänka på och det blev allvarsamma timmar i kolkojan. Han fick sina andeliga ögon öppna, så att han såg / att han var en syndare som behövde frälsas. Han ilade till korsets fot till Herren Jesus och fick sina synder borttvagna i hans blod. Men att han lärde sig sången och melodien på den det torde mer än en fundera över. Men under sin sorg över synden och de vaknätter som följde därpå, då han såg sin levnad upprullas som en väv med både mörka och svarta ränder i, men även ljusa. Då horde han även sången sjungas flera gånger. Han fattade då ett fast beslut att följa Herren. Och fick sedan leva i många år och tacka och prisa Gud som frälste honom på ett så underligt sätt. Att denna händelse är sann kan jag fullt intyga, ty jag såg hans leverne förut och såg den förändring som skedde med honom och såg hur lycklig och glad han var bland Guds barn. Den 8 dec. 1911.