Transkriberad uppteckning

Jag hörde talas om för längesedan att det var några småpojkar i Västanvik som var tillsammans. Då var det en som tog en tvaga (kvast av granris) och hyfsade till och satte ben i utav träpinnar. Sedan tul- lade (lindade) han något omkring och skröt med att han skulle göra en puke. Men han fick inte liv i honom. Då kom det en äldre och frågade var han hade lärt sig det. "Så gör mamma", sade pojken. När jag var lagårdspiga på Berga i Lysvik, så hade jag en hjälp- piga, som berättade om en jämnårig kamrat till henne, som hade en gam- mal farmor, som de påstod kunde trolla. Flickan hade en bror också, och en gång, när de var ensamma med gumman, så bad hon dem gå ut och leka. Det gjorde de också och när de kom ut så började de leka häst. Pojken sprang på alla fyra och flickan satt på ryggen på honom. När det hade gått en stund skulle de gå in och visa farmodern hur bra det gick. När de kom in fick de se att det var tomt i "stugan" men de hörde något inne i kammaren och därför gick de dit. När de fick upp dörren så fick de se att gumman satt där inne med mjölk- / spannen mellan knäna, och så hade hon flyttat in hugg- stabben och omkring den hade hon bundit ett slags hårband som de använde på den tiden och dem satt hon och drog i precis som när man mjölkar. Och hon hade mjölk i spannen också. Men när hon fick se, att ungarna kom in, blev hon så ond, så att hon for upp med en sådan fart, att hon slog ut mjölken.