Transkriberad uppteckning

Uppe i Valberget lär det ha funnits bergfolk. De har hört dem gå nedan- för berget och locka på sina kreatur ibland om nätterna. I Vasserud var det väl på ett ställe som en utav dem kom in och ville låna smörkärnan och det fick hon. När hon sedan lämnade tillbaka den hade hon ett pund smör på var klon på kärnstaken. Men den åt de inte av för om man äter utav deras mat, så får de makt över en. Ibland kunde de höra sång inifrån bergen också. Det var en ifrån Utterbyn som hette Sohl som låg och kolade uppe i Vitsand, men det var väl inte bergfolk där. Han hörde en sång i skogen, och den var religiös. Tomtegubbar har de talat om mycket. De brukade ofta hålla till i stallet hos hästarna. Det var en som hette Mari Mård. Hon såg en tomtegubbe en gång när hon var liten. Hon var på väg till vedbacken en kväll i skym- ningen och då fick hon se honom gå och pyssla med där emellan husen. Han var liten och hade en röd luva och en grå päls. Jag har hört flera som har talat om att de har sett tomtegubbar. Det var en som hade en pojk som var en fyra-fem år. Han var ute i skymningen / och då skulle hon gå ut och hämta honom. Hon tyckte hon såg honom en bit därifrån och gick och fick tag i honom. Men när hon vände på honom så fick hon se att det var en tomtegubbe i stället. Hon blev rädd och släppte honom med detsamma, för tomtarna tycker inte om att bli störda så där. Hon hittade pojken sin på ett annat ställe. Det är en människa här uppåt Rådom till som ser tomte- gubbar. Det har hon hållit på med nu i flera år. Det är mest i ladu- gården hon ser dem och där hoppar de över båsbalkarna och har alla möjliga konster för sig, och hon tycker de är så lustiga, så att hon blir stående och skrattar åt dem. Hon är fullt normal för övrigt. De som hon är mer bekant med kan hon tala om det för ibland, men hon är generad därför att hon ser mer än andra, så hon vill inte tala med främmande människor om det.