Transkriberad uppteckning

När det var "lyst ut" för ett fästfolk, hette det om dem att de hade "brutit benen av sig" Om det skulle vara kyrkbröllop, så hade de det hälst på annan- dag jul. Andra bröllop kunde de ju ha när som helst på året. I så fall for de till prästgården och blev vigda. Gästerna var aldrig med på vigseln vare sig den var i kyrkan eller hos prästen. Det var bara följesfolket och smådrängarna som var med dit. Det var två smådrängar. De körde brudparet till kyrkan, för dit fick de ej åka i samma vagn, men från vigseln for de tillsammans. Följesfolket var ett gift par utav släktingar och grannar. De skulle vara med som vittnen. När brudparet kom hem så mötte småpigorna - det var också två stycken - brudparet i förstugan med varsin välkomstsup. Sedan började bröllopsmåltiden. Där var bara gift folk med, och så syskon till bruden och brud- gumen. Det var sittande bord med brudfolket bredvidvarandra. Först fick de smörgås och sup och sedan brukade det vara tre rätter. Först någon "supmat" (soppa), sedan kött och till sist någon sorts efterrätt. På bordet hade / de en penningskål och i den lades pengar som de närvarande ville ge i bröllopsgåva, men om någon ville skänka dem t.ex en ko, så skrev han det på en lapp och lade den också i skålen. När bröllopsmåltiden var slut, så började bruddansen. Till dess kom "ströfolket" också. Dem bjöd de inte utan de kom ändå. De fick vara med om dansen och mat och brännvin fick de också. Den första dansen skulle bruden och brudgumen dansa med varandra. Sedan brukade var och en av gästerna och ströfolket - karlarna vill säga - dansa en lek ut med henne. De hade ett bord i danssalen med smörgås och brännvin och en penningskål. För var dans någon dansade med bruden skulle hon ha pengar i skålen, och till tack fick han en sup och en smörgås. Många dansade många gånger med bruden för suparnas skull, så det kunde bli ganska mycket pengar i den skålen. Ett bröllop brukade vara i två eller tre dagar. Var dag började det med sittande bord för gästerna och sedan kom ströfolket, och så började dansen. Sista dagen började som de föregående men då slutade de dansen tidigare för då skulle de äta brudgröten. Det brukade vara vid niotiden på / kvällen. Den bestod av risgrynsgröt med mjölk och kanel och serverades vid sittande bord. Men då gällde det att ha ordentligt med bordsutrymme, för då var allt ströfolket med och så brukade prästen och hans fru vara med då. Det var det gladaste ögonblicket på hela bröllopet. Men då var det också slut. När brudgröten var äten blev det ingen dans mer, utan sedan gick var och en till sitt. Förning skulle alla husmödrar ha med till bröllopet. Den brukade be- stå av kött eller ost eller pannkakor och kanske även någon bättre sorts bröd. Den brukade mororna komma med dagen förut, och då blev det liksom ett extra kalas för dem dagen förut. Som jag minns brukade brudarna vara helt svartklädda, men på kjolen var det fullt med röda band som gick runt om och upp ungefär på halva kjolen. På huvudet brukade de ha så mycket blommor så att det såg ut som en hög mössa av bara blommor. Men brudgumarna brukade ha vanliga svarta kläder och lång- byxor. Knäbyxor har de inte använt mycket i min tid. Det var bara en och annan gammal gubbe som kunde ha det ibland.