Transkriberad uppteckning

Svenskarna var rädda för finnarna därför att de for så med trolldom utav alla möjliga slag. De kunde sätta skott åt både folk och fä, så att de dog på fläcken. De hade trollpåsar och trollflaskor. I Vålberg i Norra Ny bär det en käring, som har trollflaskan ovanför dörren än. Det har jag själv sett. Jag vet ej vad hon har kokat salvan på, men grönt och eländigt ser det ut. Hon har haft den stående på samma plats jämt. Hon gärdar in korna på ett enkelt sätt också. Hon går omkring ett område var kväll sedan hon har bundit in korna. Där skall de få vara dagen därpå, och längre går de inte – tror hon åtminstone. Jag har sett ett sätt att få nyköpta kor att trivas också. De får äta ”sleke” ur kjolen på matmodern. D.v.s. hon sätter sig och låter kon äta ur ”skäppa” (knäet, skötet). När det var gjort satte gumman upp en bok i bjälken ovanför båset, där kon skulle vara. Kon stod allt och rötade (råmade) på aftonen innan hon fick behandlingen, men dagen efter (Anm. Vålberg, skogstorp i Norra Ny, nära gränsen till Vitsand). / släppte de henne med de andra korna, och då var hon lugn. Ett annat sätt att få korna att trivas har jag hört talas om, och det är att leda dem tre gånger motsats kring en jordfast sten sådant där kunde ju svenskarna också, men de hade nog lärt sig det av finnarna. Men det var allt en del trolldom som bara finnar- na kunde också. Stämma björn t.ex. Och en del av dem var så svåra att de t.o.m. kunde bestämma över väder och vind.