KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Alsters, Värmland 1927

Påskgubbe

Berättare: Per Petersson, Alster (f. 1859)
Upptecknare: Maja Ericsson

Transkriberad uppteckning

Till påsk gjorde de en gubbe, ibland av trasor och ibland av halm. Den skulle så oförmärkt som möjligt stickas in i flera hus, han fick stå på varje ställe en stund, sen tog de ut honom igen. Det var påskkvällen som de gick med gubben.

Socken Alsters
Landskap Värmland
Härad Väse hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Påskgubbe

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Alsters, Värmland

Om sjörån i sjön Allstern.

Dä va mange som hade sett "råa" i sjön. Ho ville ha "kärer" (karlar) mä säg ne i sjön där ho hade ett grant slott, som glimme tå gull å selver, ho ville gefte sä mä dom, "så finge jä bli kvett feskerompa mi å bli som ej krestna menniske sa ho" men di torde inte lova nôe. Dä va en skräddar som va å sydde på ett ställe östom sjön. När han hade gjort ifrå sä, så rodde di honom över sjön en kväll, dä va "mört" (mörkt) da feck di se en halv båt som kom strax ätter dom, så vite forsen stog framfören. I båten stog "råa", ho "fôrde" dom te lanne å ett stycke åpp över backen te e stôge där de geck in, se skräddarn va litt full, å han hade vôre ute för "råa" för sa han.

1932 Läs sägen →
Alsters, Värmland

Skogsväsen/vilsegång

Skogråa skulle komma och ta oss om vi gick åt skogen, när vi var små. Mor skrämde oss för det. Hon hade en svans därbak och den ville hon inte visa mer än när hon skulle göra sig stygg och skrämma folk. Om en kom vilse i skogen, så var det skogråa som tog en med, och då fick en gå till dess hon tröttnade på en. Då visste en inte var en befann sig. Mamma tala om att skogråa hade varit på en marknad i Karlstad. Då mötte hon en dräng på klarabron. Drängen fick se att hon hade rompa. Han var hövlig och sade: "Min nådiga fröken skall dra in släpet." För att han hade varit så beskedlig fick han allt vad han ville ha i marknadsgåvor. Hon / gick som en fin fröken och såg ut som annat marknadsfolk. Men det var rompa som förråd- de henne. Bort efter Alstern gick folk vilse ibland. Och då sköt de skulden på skogråa. Farmor och hennes yngre syster hade vallat korna där en gång. En dag i kvällningen fick de se en stor skock med kor vid kanten av sjön. I detsam- ma som farmor skulle visa syster sin på dem så försvann de. Se'n varken hörde hon eller såg dem. - Om en såg tocke fick en inte ta- la om det samma dagen, för då blev en sjuk, så att en fick gå och lägga sig.

1939 Läs sägen →
Alsters, Värmland

Myling

Om en hörde som ongeskrik på något stäl- le utefter vägen om natten, så trodde en att det var en liten onge, som di hade tagit liv av där. Han skrek för att en skulle ta reda på det, så att han blev fraktad till vigd jord. "Ongen spöka". Om en fick se honom, så skul- le en läsa Guds ord, så blev han borta. Jag hörde inte annat namn än "spöke" på så- dant. Di geck igen tockere som inte var rätt med.

1939 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //