Transkriberad uppteckning

Lången, som jag nämnde, kallad så, emedan han var 13 kvarter lång. Han fick toner i fiol, som ingen annars kunde få. Honom skicka- de efter från alla möjliga håll, för att han skulle spela. Ingen kunde eller orkade sitta stilla, när han spelade - men han skul- le vara litet kant. Ja, det är besynnerligt, är man sorgsen eller nedstämd, då går det inte riktigt bra att spela. Tonerna bli falska. Ju mer li- vad en är, desbättre bli tonerna. Det kan låta konstigt, men det är säkert. Är man sorgsen, vill det gärna bli i moll. Ibland tog husfar ned fiolen av väggspiken och spelade för sin familj. De som spelade bra den tiden fingo många besök från när o fjärran. En spelman kunde tjäna pengar. Under julen var det ba- ler mest varenda kväll. Orkade då spelmannen stå bi, kun- det det bli en bra inkomst. När de lade ihop fick spelman- nen åtminstone inte mindre än 5 kr, och det var pengar på den tiden. På bröllop kunde de få ända till 30 och 40 kronor i spelmansskålen. Ofta blev spelmannen på kant, och i de flesta fall kunde han inte spela längre än till mitten av balen, se'n sjöngo de förresten. / Vid tolvdraget var det då alldeles stösäkert att spelman var full. - För att inte spelmannen skulle tröttna och gå hem, mu- tades han med den ena supen efter den andra. Tyckte han det blev för törst, gjorde han sig till att lagga ned fiolen i påsen. Genast var brännvinsglaset under näsan på honom, och dansen kunde fortsätta. Jag mins hurusom en spelman på trakterna hade fått för mycket till bästa och hade lagt sig under bar himmel och insomnat i köl- den. Någon hittade honom och fraktade hem honom, men hans liv gick inte att rädda. Han hade förfrusit på vägen. - Ja så gick det väl mången, för det söps okristligt den tiden. Ibland voro två spelmän anställda, och då kunde ju dansen få hålla på utan uppehåll. - På balerna kappades de om vem som skul- le vara värst att dansa. De gamla stogo också bi. Många av dem voro uthålligare i dansen än de yngre. Att en 75- à 80-åring stod ut tills fram på småtimmarna var inte allt för ovanligt. Det var sväng och takt och benen på både unga och gamla den tiden. Polskor och valser dansades mest, men även galopp - med nå- got raskare takt än polska. - Sådana bitar som 'den försvunna vallflickan, lofoten och blinde Kalles vals' spelades. Otaligt många olika olika valser och polskor funnos. Men somliga voro mer trakterade än andra. / [Berättat av August Johansson, Sandbol, född år - i Kila] [Uppgiften rör 1) lysgubbar, 2) domarering och kummel] 1) På d.s.k. Sandbolsåsen här i närheten skall det var en lysgubbe. Många av traktens gamlingar ha berättat om honom, hur han irrat omkring däruppe på åsen om kvällar och nätter. På samma ås har folk även mött en vit häst. På en holme i den härnere liggande sjön Sommen, synes ibland under- liga ljus om kvällarna. 2) Strax nedanför missionshuset här i Sandbol en domarering med 18 stenar. De övriga finnes under magasinen dels här i gården dels i Ringlebyn. De gamle berättade, att över de tre mittersta stenarna i domareringen fordom dags en platt sten- häll var välvd. I dess närhet ett stenkummel samt en ättehög. Längre ned mot sjön ett kummel samt en gammal skans, byggd av jord och sten. Den ligger av- passad mot sjön. Någon annan egendomlig rös eller sten- hög ligger i ett hag, inte långt från denna gård.