Transkriberad uppteckning

Majstången kommer jag ihåg sedan jag var på femte året. Det fanns en sådan i varje större by. Den var femton eller tjugo alnar hög, av gran, och förvarades från midsommar till midsommar. Den sattes upp på ett nytt ställes mark varje år tills alla gårdarna hade haft den - då började man på nytt. På en tavla, som fästes där nedre tvärstången var fästad, stod gårdens namn samt ägarens och hans hustrus namn, och datum och årtal. Den undre tvärstången var så pass högt över marken, att man ledigt kunde dansa under den, och stången var ej klädd mer än något kvarter under densamma. Övre tvärstången var betydligt kortare än den undre. Båda hade i vardera änden en större ned- hängande krans, och från den övre till den undre tvärstången hängde blå och rö- da band. Majstången och tvärstängerna kläddes med björklöv - som är hållbarast - och alla slags vilda blommor. Ungdomen gjorde detta natten före midsommarafton. Från nedre tvärstången nästan upp till toppen hade flickorna hängt vackra blom- sterkransar - flera tiotal (en för varje flicka). Av omålade äggskal hade flickorna gjort liksom ett pärlband, som slingrade sig från mitten av stången upp till toppen. Strax nedom toppen voro fästade blå, röda och gula band, som fladd- / rade för vinden. Varje band var försett med dens namn - både gossars och flickors - som det tillhörde. En liten svensk flagga satt överst i toppen. Stången var fäst i marken dels genom sina rötter (då man huggit gra- nens rötter omkring en meter från stammen), dels genom stöttor. Den fick stå i ett par månaders tid, och ungdomen samlades och lekte omkring den lör- dags- och söndagskvällar. Någon festlighet förekom ej vid dess nedtagande. Teckningen saknas 24/9 37. Var är den? ###!