Transkriberad uppteckning

Något bad före julen förekom inte, men kanske tvättade man sig då lite omsorgsful- lare än annars. Ja, de fanns, som inte tvätta- de sig mer än till var jul. Ljusstöpning förekom till julen hos alla, som hade något att stöpa ljus av. De fattiga gingo omkring och tiggde av slaktet och skulle även ha ett ljus här och där samt av julbrödet. Öl och dricka bryggdes i alla burg- na hem. Slaktade gjorde man sedan till lusse, så det var undanstökat i tid. Åt fåglar- na satte man ut, av de vid tröskningen undanlagda kärvarna. Vanligen sattes de på en stång vid var sida om in- körsporten. Ibland sattes de också på en i toppen avkvistad gran. Julgran förekom / inte i berättarens barndom. När den börja- de användas, kan han inte erinra sig. Långhalm (råghalm) hackades av med yxa på en huggekubbe på ett par ställen och ströddes på golvet. (I köken förekom sällan några golv, utan man gick på den stam- pade jorden. Som det då var mycket lågt, brukade man vid spisen ha en plan- ka eller lång pall, för att husmodern skulle kunna stå där och laga mat.) Man fick inte "bôsa" för mycket i halmen på jul- afton, ty då skulle man få mycket besvär med säden. På julafton satte man på en väldig gryta med allahanda sovel. Det skulle då ko- kas för hela julen. Sedan skar man upp av vörtlimpan och var och en höll sin bit i handen och doppade i grytan bit för bit. När sovlet blev kokt tog man upp därav och skar i ett stort träfat. Så tog man en sovelbit i ena / handen och åt växelvis med brödet som man höll i den andra. Julkvällens måltid var den högtidligaste på året. Då skulle det stora slagbordet dukas med ett rent linnelakan. (Det var inte allom givet att äga en drällduk) Och så skulle de blanka tenntallrikarna fram. De sutto annars i "kälhäcken" (med hårt k-ljud) hela året nästan (Hults hustru sålde för några år sen ett helt dussin tenntallrikar för en spottstyver till en kringvandrande jude) På bordet stodo då tregrenljusen, som stöptes särskilt till julen, i sina tennstakar. Även järnstakar förekommo. "Sätt två ljus på bordet", sa gôbben. "Vi har inte mer än en stake", sa käringa. "Ta fram häckla!" sa gôbben. Så togo de linhäcklan och satte fast ljusen i de vassa taggar- na. Framför varje tallrik lades julhögen, vilken / kunde vara olika allt efter råd och lä- genhet. Underst låg den grövsta och största kakan. Därpå blev det siktbröd med vörter i (Mjölet siktades aldrig vid kvarnen, utan mororna siktade hemma med handsikt) Högre upp i högen blev det figurer. En såg ut så här (figur) och kallades "hornoxen". Även forsökte man sig på att forma till grisar och bockar. Endast hos de riktigt förmögna förekom vetebröd. På herrgår- darna låg överst i julhögen ett smörba- kelse som gjordes så här: Man tog ut av degen en rund kaka, stor som ett tefat. På ena halvan ströks hallonsylt. Andra halvan veks över och så klämde man till kakan här och där med fingertoppen så att den kom att se ut så här: (figur). Dessurom la- des vid varje hög en rad småbröd av alla sorter, som bakades. Småbröd förekom aldrig hos allmogen. Egentligen skulle julhögen / icke röras under de första juldagarna. Men de yngre kunde ofta inte låta bli utan smakade på den. Något av julbröden skulle gömmas till ploganden. Lutfisk och risgrynsgröt voro obligatoriska rätter då som nu. I gröten lades en mandel. Fisken stuvades merendels i mjölk. (Numera ätes på Hammarön oftare lake än lutfisk hos fiskarebefolkningen) Julbrasan restes av långa björkvedsträn i form av en mila. Glöden och askan fingo icke röras. På juldagsmorgon skickades efter en "kunnig" person (ifall en sådan inte fanns i huset) till att spå i askan. Sågs i askan märken liksom efter en fot, skulle ett barn födas i huset det kommande året. liknade askhögen en grav, skulle någon dö. På julnatten kl. 12 voro de döda uppe och höllo sin julotta i kyrkan. De både sjöngo och predi- kade. / Juldagsmorgonen skulle alla, som kunde komma ifrån, till kyrkan. Någon måste vara hemma "å passe ljusa" så det inte blev eldsvåda. Sen gällde det att kom- ma först hem och få "körksupen". Den, som först hann med det, fick först inbärgat under året. Per Nilsson, död på 1870-talet, hittade på ett knep. Han tog pluntan med sig hemifrån och skyndade sig ut och tog körksupen bakom stapeln. Sen fick de andra kappköra bäst de ville. Han hade i alla fall fått körksupen först. Många knep hittade man på för att fördröja varandras avfärd från kyrkan t.ex. att gömma selpin- narna för varandra o.d. Juldagsmiddag åt man kål, revbensspjäll korv, fläsk m.m. Samma matordning följdes vid nyår och trettonde. (Tjugonda- gen tycks man ha fäst mindre vikt vid) Efter julmiddagen gick man och lade sig. Den dagen passade det inte att gå på besök. Inga kalas förekom på juldagen. / Tidigt på annandagen "sjöngs för dörr". Staffans- visan samt: "Goder morgon, goder morgon både kvinna och man! Vi önskar eder alla en fröjdefull jul. Från olyckor alla bevare oss Gud!" Några utklädningar förekom då i regeln inte. En soldat Bråtfelt medförde en sådan där genombruten gammal bleck- lykta, som han svängde framför fönstret där han var och sjöng. På trettondagen gick man "mä ljuse stjärna" Det var ett helt litet "teatersällskap" som gick med stjärnan. De brukade gå ut kl. 12 på natten för att hinna med så många ställen som möjl. De agerande voro: Herodes, tre vise män, Judas och jungfru "Maja" med en "trulsonge", som skulle föreställa Jesus-barnet samt två "mössbärare". Herodes var mycket grann med en trehörnig fögylld pappershatt och en värja, lånad av någon soldat. De tre vise männen hade ock- / så pappershattar samt vita skjortor. Maria (även det en karl) hade också något vitt över sig Barnet var en docka eller helt enkelt en kläd- tulle. Judas såg hemsk ut, svärtad i an- siktet och med en grävlignväska (pungen) vari han lade de pengar, som gåvos dem. Han brukade ha en yxa med, och med denna slog han i spiselhällen, så gnis- torna röko. Sången, som sjöngs i varje stuga, pas- sade in på de olika personerna och de- ras förehavanden. Tyvärr har berättaren glömt det mesta av texten. Melodien är densamma som till leken: "Jungfrun hon går i dansen med röda gullband." Man började med samma vers som på an- nandagen: "Goder morgon, goder morgon bå- de kvinnor och man". Sen kommer inte Hult ihåg mer än strofen om "jungfru Maja", som lyder som följer: / "Å lelle jungru Maja, så vacker ho står://: Mä barne på sina armar å ner- slaget hår ://: Mössbärarna voro klädda som vanligt. De hade till uppgift att ta hand om sällskapets mössor, då de vid inträ- det i varje stuga satte pappershattar- na på sig. Det var oftast för kallt att gå med pappershattarna mellan gårdarna. Mössbärarna kommenderades med stora ord och förnäma gester av de andra, så var och en skulle se att de voro "underlydande". De undfägnades alla i sällskapet med mat och pängar och fram för allt brännvin, så att, när de på morgo- nen vände hemåt, kanske de gingo på alla fyra, och stjärna och mössor lågo här och där efter vägarna. Om musikanter (fiolspelare) funnos att till gå så voro även de med på trettondagsupp- tåget. På min fråga om stjärnans storlek, mätte / Hult till ett avstånd mellan händerna ungefär 70-80 cm. Den bars på en stång och någon vred den runt, under det de sjöngo. Stjärnans framsida var spänd med genomlysande papper eller vit väv. På baksidan var det mörkt papper. En liten modell av stjärnan torde åskådliggöra dess konstruktion bättre än en beskrivning, varför en sådan medsändes dessa uppteckningar. (När för ett 50-tal år sedan den frireligiösa rörelsen började gripa omkring sig på Hammarön ansågs dessa julupptåg som en styggelse, och många, som varit med om desamma, trodde att de aldrig skulle få förlåtelse därför. Och de ville aldrig mer höra talas därom. Det är därför ren tur att träffa någon, som vågar vidrö- ra detta "hädiska bruk.") Jullekar förekommo stundom då man samlats till julbjudningar och ville vila sig mel- lan danserna. En sådan var: "Kasta vantar". / Man vecklade ihop ett par vantar och någon kas- tade dem till rummets andra ända under det han ropade namnet på någon av de när- varande. Namnets ägare måste då skynda att få tag i vantarna före någon av de andra eljest fick han ge pant. Panterna löstes in med "stränga straff". Lyckades han få tag i vantarna, var det hans tur att kasta och ropa namnet på någon annan. "Slå i körka" gick så till att någon ställde sig framstupa med händerna för ansiktet. Alla de andra togo i ring omkring honom. Sedan de gått runt ett varv, stannade de och någon das- kade till den stående i bakdelen, varpå alla sträckte upp händerna. Det gällde då att gissa vem, som slog. Gissade han fel, fick han "stå om". "Blåsa ut ljuset." Man knöt fast ett tåg i en sinka i taket. Den som skulle blåsa ut ljuset, skulle gå på händerna under det hans ena / ben var fastgjort i tåget. Det gällde nu att kunna styra kurs på det på golvet stående ljuset och blåsa ut det samma. "Spänne kråke". En person lade sig på rygg- med benen rätt upp och armarna utsträck- ta på var sida om huvudet. Handflatorna uppåt. En annan ställde sig med fötterna i den förres handflator, samt med händerna på hans uppåtvända fotsulor under det han lutade sig framåt. Den liggande gjorde nu en hastig rörelse, slog armarna uppåt och benen nedåt. Den som stod i hans hand- flator skjutsades över honom och blev liggan- ett bra stycke från hans fötter. Leken är egent- ligen en ute-lek, men lektes inne om julen medan julhalmen låg kvar.