Transkriberad uppteckning

Lusse räknades nästan som större högtid än julen. Dagen - eller någon av dagarna före lussedagen slaktades julslakten. Räntan (lungor lever, strupar dock icke hjärtat) kokades i en stor bykgryta jämte "stecke" (den bit av halsen, där man stuckit djuret.) På kvällen kommo grannar- na med var sin kaka under armen för att doppa i grytan (grytdopp förekom alltså inte endast på julafton) Under prat och glam doppade man i grytan. Även togs upp och skars utav sovlet i grytan, den s.k. hack- maten. Då och då nedsköljdes maten med en sup. Av hackmaten skickades också till de grannar, som inte kunde vara med. Stundom slaktades inte förrän efter lusse och då blev också grytdoppet uppskjutet. / Redan vid 2-3-tiden på lussemorgonen skulle man ut och tröska. Logen upp- lystes då av torrvedsstickor som in- stuckos i väggarna. (Stundom eldades också på stenhällar på loggolvet) Innan man gick ut till logen, bjöds kaffe med dopp och brännvin. Man tröskade till dager och sen vidtog det egentliga lussefirandet. Hos de mer välsituerade förekom då siktbröd, vilket var en sällsynthet. Man levde då under synnerligen torvtiga förhållanden och det avbrott i mathållningen som så- väl lusse som jul medförde, försatte människorna i stor feststämning Då förekom också rikligt med sovel och brännvin. Man skulle kunna tro, att de vid dylik stark föda ovana magarna skul- le reagera, men det var inte farligt påstår And. Persson. På den tiden tålde / man både att svälta och att äta. Att några särskilt formade bröd, "lussikat- ter" eller dyl. förkommer, kan berätta- ren icke erinra sig. Bruket med luciabrud infördes senare från andra delar av Värmland. När de ätit sig fulla och mätta, gingo de och lade sig och något mer arbete förekom ej den dagen. Hade man mat och brännvin kvar, så fortsatte man festandet föl- jande dag. Även djuren fick veta av att det var "storhelg". Kl. 5 på morgonen fingo de sin "lussotta". Hästarna fingo av den bästa havren, korna av det bästa höet Åt tomtarna satte man vid alla hel- ger ut litet av det bästa i matväg i ladu- gården och på vinden.