KORPSKRIFTEN

...
Meny

Tro och sed ang. späda barn

Berättare: Maria Berg
Upptecknare: Olga Ekman-Larsson

Transkriberad uppteckning

Det var mycket viktigt att få barnet döpt så fort som möjl. Stundom gav man sig ut i vinter och kyla med det spröda barnet, kanske redan samma dag det var fött, ty så länge det var odöpt, kunde man aldrig vara säker för trollen, som gärna ville byta bort sina egne ungar mot människobarn. Så vitt möjl. skulle barnet döpas i kyrkan. Gudmodern måste under akten noga akta sig för att stå på två golvtiljor. Hon måste sätta den ena foten framför den andra på samma tilja, eljest skulle barnet få det menet att inte kunna hålla det våta i framtiden. Tvättade man barnet på kvällen måste vatt- net stå kvar till morgonen. Det var mycket farligt att slå ut vattnet efter barnets bad eller sådant / som man tvättat barnets kläder i, sedan solen gått ned. I det rum, där det späda barnet låg, skulle all- tid elden brinna. (Detta gällde int endast odöpta barn) Ingen fick närma sig det späda barnet utan att först "ta i varmen". Några nöjde sig med att närma händerna intill glöden, men det säkraste var, att spotta på fingrarna och hastigt gripa tag i ett glöd. När ett barn var sjukt, skickade man bud på någon klok, som genom att stöpa bly, utrönte sjukdomens art. Man ställde då ett fat vid barnets vagga, i vilket man hade vatten. Blyet smältes vanligen i en s.k. skakbrännare. Denna hölls högre i luften, än barnets läge, och blyet hälldes i små klumpar ned i fatet. Det formade sig då i fantastiska figurer och av dessas form, kunde den kloke läsa sig till sjukdomen och bote- medlet för den samma. Om ett barn fick stort huvud, smala ben och svällda / leder, var det trolltyg å färde. Då skickade man bud på en klok gumma. Hon gjorde då i ordning en liten påse innehållande 7 sorter. Vad dessa sju sorter voro, var gummans stränga hemlighet. Men de funnos, som ej kunnat styra sin nyfiken- het utan tittat i påsen, sen gumman gått, och man visste att den innehöll klor, naglar, hår etc. Denna påse skulle hängas om barnets hals och fick ej tas dän på en viss tid. Då kom gumman själv och hämtade den. Hon gick då till någon källa och kastade påsen under åtskilliga besvärjelser däri.

Socken Hammarö
Landskap Värmland
Härad Karlstads hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Tro och sed ang. späda barn

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR