Transkriberad uppteckning

And. Svensson och en fiskekamrat skulle ut och vittja näten. Det var en vecka före jul och vädret var kulet. Det blev *** och storm och "komposen" blev vilsen. Därtill hade vinden vänt sig, så de kommo alldeles ur kussen. De hade två "seijl" (segel) men kunde inte använda dem för dem hårda vindarna. De rodde på måfå och hamnade slutligen på en holme, som de aldrig förr hade sett och inte heller senare har de kunnat finna den. Kl. var omkr. 1 på natten, när de *** på holmen. Det nästa för dem var att få eld, så kunde värma sig, ty allting var rått. Sen så hade de ett gammalt nät i båten, med torr näver på. Detta togo de / och gjorde eld med. Men det var aldrig bra att göra upp eld sent på natten. "Småfolket" tyckte inte om att bli störda. Det yttrade sig sen däri, att båten oupphörligt ville gå ifrån dem så någon ro fingo de inte. Bäst det var fick Anders höra en hund skälla. Men den andre hörde intet. Då för- stod Anders, att det inte var en vanlig hund och sade: "Nu vet jag, vart vi ska fara, vi ska fara däråt, som jag hör hunden skälla" De gjorde så och kommo efter några timmars rodd lyckligt i land, där de farit ut. De hemmavarande hade varit mycket oroliga, hade fört upp stora bål och skjutit med bössor för att vägleda dem. Intet av detta hade de sett eller hört.