KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Torsö, Västergötland 1926

Påskkäringar

Berättare: Emma Karlsson (f. 1887)
Upptecknare: Margit Sjöberg

Transkriberad uppteckning

När de hörde kyrkklockorna om påsk förr, ritade de kors på alla dörrar för påskkäringarnas skull. En käring hade tappat sitt huvudkläse på kyrktornet. Det fick de skjuta ned. De kände igen klädet.

Socken Torsö
Landskap Västergötland
Härad Vadsbo hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Påskkäringar

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Torsö, Västergötland

Myling

Ett barn hade blivit mördat på Torsö, å den, som gjort det, hade flyttat därifrån. Det skrev där vid stu- gan, ända till det blev uppdagat.

1937 Läs sägen →
Torsö, Västergötland

Häxor och trollkarlaar

När vi bodde kvar på Torsö, så tog de mjölken från mina föräldrars ko. Min mor var till Mariestad, o då hade ett folk från en liten ö därute i Vänern varit hemma o fått kalvost. När mor kom hem, fick hon ingen mjölk av kon. Hon gick då till en gammal gumma o fråga, hur hon skulle göra. Denna sa' då, att hon måste skaffa något som tillhörde det folket, som va- rit där. Då gick mor till en skomakare, o han hade läder från det hemmet, o detta tog mor av o gav kon, o hon blev bättre. Men hon måste stjäla det. / Det var en gammal som tala om för mig, hur de skulle ta smör av andras kor. De skulle ta "kärntullen" (kärnstaven) ur sin kärna o gå tre torsdagar runt beteshagen där korna gick, som de ville ta smör ifrån. De skulle hålla kärntullen opplyft i luften med trissan nertill opp. Sen kunde de kärna när de ville.

1937 Läs sägen →
Torsö, Västergötland

Husdjurens sjukdomar

Något som var "***stôlet och återkommet" var bra att ge kreaturen av. Mor hade i en chiffonjé hemma en läderbit, som hon tog och gav djuren ett grand av ibland för att ingen skulle kunna göra något ont med korna. Det var på ett ställe här som en ko blev ormhuggen, o de for efter en gubbe här norrifrån. "Kan kon äta bröd?" sa' han. "Nej," sa' de. "Ge mäj en potata," sa han. Han skar en skiva av denna, så skar han in en orm på skivan. "Ge kon denna!" sa' han. De / gav kon den, o hon åt o blev bättre.

1937 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //