Transkriberad uppteckning

De hade mycket att tänka på för att vara skyddade emot trolldom förr i världen. Stål och eld skyddade emot allt. När de hade småbarn i huset måste de vara särskilt försiktiga för att inte de skulle bli bergtagna, synner- het innan de blev döpta. Då tordes de aldrig släcka elden i spisen. Och även sedan de blev större så satte de en synål i mössan på dem om de var tvungna att gå ut med dem. Det har jag sett med egna ögon. När det var mörkt så hade de onda makterna mera makt. de ville inte gärna hämta vatten sedan det blev mörkt, men ibland kunde de ju bli tvungna, men då lade de stål i ärmbandet, och så spottade de i hällan innan de gick där- ifrån, men det gjorde de om dagen också förresten. Om de mötte kvinn- folk först när de skulle gå någon stans, så skulle de också spotta, för kvinn- folksmöte var skadligt för både manfolk och kvinnfolk. Mötte de en katt så spottade de också, och när de skulle meta så spootade de på masken. Det håller de förresten på med än i dag. I ladugårdarna hade de tjärkors på dörrarna för att inte något ont skulle kunna komma in där, och ibland hände det, att / de borrade hål i trösklarna och hällde dit tjära och sedan slog en tapp över. När de släppte ut korna först på våren, så slog de alltid fast stål i tröskeln, så att de fick gå över det. Då skulle det inte komma något ont åt dem under sommaren, trodde de. Över stalldörrarna brukade de ofta ha hästskor uppspikade, och det var väl också för att skydda emot trolldom, kan jag tro. Om det var något som skrämde hästarna ute på vägen så skulle de spotta igenom betslet, så försvann det som hade skrämt hästen.