Transkriberad uppteckning

När jag var ung fanns det en gumma på Täppan i Kyrkheden, som var mycket vidskeplig. Om det kom någon in till henne som hon inte kände, så kastade hon eldmörja efter, när han gick ut. Jag brukade vara hos henne och få tâta ibland, men jag fick aldrig något, förrän hon hade lagt i lite salt. När jag frågade henne varför hon gjorde så, så sade hon: "Jo, vi har bäcken emellan dej och mej." Det rann en bäck emellan de bägge ställena, och då var hon väl rädd att det skulle bli järtrallat, när jag gick över där. - Hon brukade göra ett kors med smörspaden i smörbitarna också, men det kan man allt få se en del som gör än idag. Annars så brukade de spotta, om det var något farligt. Kvinnfolksmöte ville de inte ha när de skulle uträtta något viktigt, men om de spottade då så gick det allt bra ändå. Att möta en katt var också ett dåligt tecken och därför spottade de tre gånger.