Transkriberad uppteckning

Det var en som höll på och kolade uppe i Gunnarsbyhöjda och han hade en fästpiga. En dag när han hölls med milan fick han se att hon kom. ”Å är du ute och går,” sa’ han, ”kom hit och sätt dig bredvid mej.” Det gjorde hon och de började att vänslas och så strök han henne över rova, men då fick han känna, att hon hade en svans, och då begrep han att det var skogråa, för se hon kunde förvandla sig så att hon liknade vem som hälst. Då bad han henne, att hon skulle sköta milan medan han gick hem ett tag, och det gjorde hon. När han kom hem så talade han om det, och de lärde honom hur han skulle bära sig åt för att bli av med henne, och så var det några som blev med honom upp till skogen. Jag har glömt hur han bar sig åt för att bli kvitt henne men hon var förfärligt arg när hon fick lov att ge sig iväg ifrån honom, och sade att om hon hade trott på det, så skulle hon sannerligen inte ha hjälpt honom hela dagen. Men nu är det allt slut med sånt där, de har fått ge sej iväg för läran har blivit för stark.