Transkriberad uppteckning

Ja såg mycke tomtar i sko- gen, de va så store som ett årsgammalt barn, men de va stadiga i kroppen, och så hade de röda luvor på sig. Första tomten ja såg va på en söndagskväll, jag låg å kola, å hade varit ute å sett om mila, då small dä i dörra. "Stig in!" sa ja. Men ingen kom, å så bulta dä igen. Då gick ja ut, och då gick den lille gubben där och spatsera vid milan, han ville väl visa att han var hemma där. I Hjärstalagårn i / Kiel (Visnums-Kil) där fanns alltid hö i häckarna. Min husbonde la alltid ut nya kläder åt tom- tarna till jul, de var av lamatyg med gröne roser på. De var alltid borta på morron, och vi hade nyckeln inne. Vär högtidskväll skulle de också ha lite gröt, och det var borta på morron. Men dä tordes inte att en slipa en lie eller e yx sen solen gått ner, då gick slipstenen sen hela natten. Det var inte på alla ställ som tomtarna trivdes. Vid Kilsbyn i Kiel fick stalldrängarna smörj många gånger för att de inte ansa hästarna som de skulle.