Transkriberad uppteckning

Jag låg och kola som yngre, en bror samt en gubbe från finnskogarna var med. Jag och min bror skulle resa in milan. Vi hade skottat ut kolbottnen, det var en gammal sådan, nära den gick en smal gångstig genom skogen, och över den stod kolkojan. Finngubben sa' att det var inte bra att sätta kolkojan över gångstigen. Vi reste in milan och stybba, just i kvällningen var vi färdiga och skulle sätta eld, först skulle vi se om hästarna, då hörde vi från stallet hur det arbeta / vid milan. Det hördes som om en tre fyra man höll på att arbeta där och skotta. "Nu tänder vi inte," sa' finngubben. Men vi tände å kunde inge märka. Men det konstiga va' att den ena sidan kola inte ner, men vi trodde att det kunde bero på ***sôg (fuktighet i marken). Vi höll på fast den sidan var besvärlig, en kväll hade jag varit dit och somna tungt sedan. Framåt klockan elva eller tolv var det precis som om en stor hund skulle ha skällt i örat på mig. Hemskt kusligt var det, jag tände lyktan men såg ingenting. "Jag skall gå ut och titta," tänkte jag. När jag kom ut / var det ett stort hål i den ena sidan, jag tog granris och klubba till. Men jag sov inge mer den natten. Tredje natten därefter var det precis som om en person tagit ett grepp om min vänstra arm, det var likadant då, ett hål på milan. Jag kände grep- pet i armen i tre dar efter. Min morfar var vid Sävsjöhöjden i Färnebo soc- ken och kola, han hade en pojke mä säj. En natt ropa dä på morfar "Jaen" (Janne), men han gick inte. Då ropa dä "Jaja" tre gånger. Han låg ändå å fundera, men så gick han opp å titta ut, det var månsken, då såg han en / liten gubbe vid milfoten, han låg med händerna som en tratt och blåste i milfoten så lågorna stod upp. "Sicken en," sa' pojken. "Tyst," sa' morfar. Då var det som om gubben kröp in i en rishög, men när morfar titta' efter fanns det inget där. Det är en sägen från Färnebo om en som skulle ligga i skogen vid kolmilan och hade en helsvart ko, han hette Åman. När han då låg i kojan ropa det och fråga om de fick byta med honom get mot ko. Han svarade inte, då ropade det på nytt: "Sex getter och en bock är en ko värd." "Ja kör te då," sa' han. / Sex getter och en bock kom också, och kon var borta. Åman var också bjuden att äta kål med trollen, men han var förargad över ko- och getbytet och sa': "Hin månde supa kål med er!" Men då haglade det stenar och stockar över kojan. I Nyed var en kolbotten där två stycken höll på att kola. De höll på att koka potatis en gång och lågo på var sin brits på var sida om elden. På en gång stod ett djurhuvud mitt i kolkojan, det såg ut som ett kalvhuvud. Ingen av dem sa' nånting först. "Undrar om potatisen är kokt," / sa' den ene. "Vet inte." "Ja, nu får det bli hur det vill," sa' den som frågat, han tog potatisgrytan och hällde ut alltihop över huvudet. Men det blev ett liv och leven så de trodde trän och stubbar skulle ryka bort, och de höll på att inte kunna stanna där sen. Det talades mycket om kalvhuvudet på kolbottnen.