KORPSKRIFTEN

...
Meny

Skogsrån

Berättare: Johannes Andersson, Visnum (f. 1843)
Upptecknare: Maja Ericsson

Transkriberad uppteckning

Ja' va oppe i Bergslagen å kola, så kom ja en gång å hade e ***tôreskate (torrt träd, som skall användas till ved) på axla, då mötte ja ett fint frun- timmer. Dä va' allt skogsråa, för ingen letar sig till så'ne skogiga och bergiga marker. Dörra till kolkoja fick aldrig vare i fred, för koja stod på skogsråas marker. Min mor sådde vitkålsfrö, å en gång sulle ja gå te Medhamn (Visnums-Kil) å säje att de fick hämta plantor. Det var när sola / skulle gå ner, å när ja kom te e stor grann gran stod dä ett fruntimmer där. Ja trodde dä va' piga i går- den å tänkte ropa "Beata" men ville inte för ho va' naken. Men så gick hon runt, och då fick jag se att hon hade som en lång korumpa. Men det blev fötter på mäj, å ja' tordes inte gå den vägen hem.

Socken Visnums
Landskap Värmland
Härad Visnums hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Skogsrån

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR