När man kom till de sista stråna, uppstod en livlig tävlan om vem som skulle hinna fram att meja den. "Ta haren", hette detta. "Det skulle vara lite stort det att ta den." Meddelaren anmärker, att det förr var mycket vanligt, att det kunde vara någon hare i de sista stråna. När han var liten, fick han av sin far en harunge, som han fångat i de sista stråna, dit han dragit sig undan. - Uttrycket "ta har´n" finns även i By. Den 24 oktober anordnades "löktekalas" - då var skörden gjord, och då var dräng- och pigflyttningen. På Kortlanda i Bro bjöd ägaren på kvällsvard vid 5-tiden. Det bjöds på "löktegröt", kaffe med bröd samt brännvin. Men de underhavande ville gärna fortsätta festen. Till den ändan hade karlarna skramlat till ett halvstop brännvin per man, och kvinnfolken bestod kaffe och bröd. Man dansade i drängstugan. - Förr var det vanligt, att man kör- de in säd efter kl. 1 på söndagen, om så behövdes. Det förekom då ibland, att gårdens ägare bjöd på en fest liknande "löktekalase" på kvällen. När man började köra in säden, lades en ost, en brödkaka och ett halv- stop brännvin i botten. När man tröskat färdigt, förtärde man det nedlagda. (Uppt:s anm.: Hur kunde brödet och osten få vara ifred för råttor?) Forts. / (Forts. på Skörd och tröskning, Bro sn.) Kom någon in på logen, när man stod och tröskade (med slaga), kunde man fråga: "Vill du läre dä lo-visa?" Jo, det kunde hända, att han ville det. Då satte man slagan om hans nacke och knep till. Offret skrek, och det var detta som kallades "lo-visa". (Slagans delar: dängel, handvalen och kola (som höll delarna samman.) [Uttal landsmål]. Tröskningen skulle vara slut före jul. Ingen fest förekom vid slutet av tröskningen. Betr. seden att lägga ned bröd, ost och brännvin, när havren började köras in: Karl Olsson, Hjälmerud, By sn., f. 1835, meddelar, att en ost grävdes ned i havrestacken vid samma tillfälle. Detta meddelande är tidigare upp- tecknat än det ovan, något brännvin var det emellertid inte tal om. (Med- delarens hustru tillägger, att hennes mor brukade lägga ned ost i en hav- rebinge för att den skulle stå sig.) Även Karl Olsson talar om "löktekalas" (i By sn). Härvid förekom, liksom på kalas i allmänhet, "klengås": hel, tjock brödkaka med påbrett tjockt lager av smör samt riven ost.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
