Djupt i havet på demantehällen
Tummesmässe, då ville de aldrig baka. Och de ville inte gär- na tända eld i spisen ens den da'n, för det blev alltid myc- ke eldsvådor om Tummesmässe. Tummesmässe da' ä dä en liten martua i var sta'. Nej, jag har aldrig hört att det skulle vara farligt att mala i kvarn den natten och inte någon annan natt heller. Viktigare arbeten ville de aldrig uträtta om Tummesmässe.
De klädde ut ett par flickor med kronor och ljus, och de kom och bjudde oss på kaffe och förtäring och sjongde en lucie- sång: "I dag kommer lusse brud" - jag kommer inte ihåg mer av den; det är 60-70 år se'n jag hörde den. När jag var barn, var mor uppe och stekte fläsk och gav oss fläsk och bröd till tirkesbete. De äldre skulle ha sin lussesup. Se'n skulle de vuxna gå åt lon och tröska. Det var så, när jag tjän- te i Åker, när jag var ung. Vi åt på sänga. -Sammaledes om jula; då fick vi någon smörgås och en sup innan vi gick upp julafta om morron. Djuren skulle ock ha lussebete. I Åker och i Skrivaregårn var jag uppe och gav dom lussebete. Hästarna skulle ha havre och en fjärding bröd. Korna fick hö. Ej farligt att mala i kvarnen lussenatten.
Då var det allt bättre lussefiring än nu! Då fick vi ost och brö och kaffe eller en sup klockan 3 om morron, innan vi gick upp. Men på bondställena fick en allt betala för den tirkesbe- ten, för se'n skulle en upp och tröska otte. Se'n till frukosten hade de alltid fläsk. Hade de inte fläsk själva, gick de och lån- te, för fläsk och stekta petäter skulle de alltid ha till fru- kost om lusse. Kreaturen skulle ha bättre. De hade lagat till om kvällen förut en våndel hö åt varje djur. - Det var likadant om juldan om mor- ron, att de skulle ha ovanligt gott for då. Gubba' gick i stugerna hele lusseda'n, så länge det fanns vått och torrt. Det var gott om brännvin då, för det var bränneri på Vänersnäs (herrgård) och krogar, där en kunde få halvstop och kvar- ter och jomfruer mä.