Om bak.
Tomta fletta mana åt hästan. Ja minns det var en gammal gumma som berätta det. Och det var bra för hästan då dom hade tomtfläta, det var lycka med dem då. Men aldrig har jag hört att dom ha sett tomtan.
Vid kvarnen i Rämån var en gubbe och mol. Han hade reda på att kvarngubben brukade husera där, så han rustade sej med en tjärkittel, och när han kom fram till kvarnen satte han den på elden, så att den skulle hålla sej varm och kokande. När det nu hade gått om ett tag så dundrade det på dörren, "Se så lång näsa jag för!" Då svarade gubben: "Känn du så het gröt jag rör!" Och med detsamma slängde han tjäran i flesen på honom, och då försvann han då.
En gumma i hede satt ute på gården och klippte får. Då kom det en stor, grann ko över gården. Han kastade saxen över kon, och kon stannade. Om några dar kom det en liten gumma, som tiggde och bard med sin ynkligaste röst: "om jag får igen pingelin, så ska du få behålla Kringelin." Gumman fick också pingelin - koskällan - och kon fick stanna i gården.