Dialekt/Folkminnes inspelning.
Pukan efterlämnade otäcka saker i lagårdarna. Man skulle då ta tre söm ur en hästsko, glödga dem röda och sedan köra i pukdyngan motsols. Man kunde också genom att piska dyngan med 'e slomm" (vidja) fördriva pukan, som var lik en hare och hade 3 ben.
Dä skröpa här ve e fäbo. Ingen tordes ligg' där över e natt, men då va dä en skomakare, som villa göra dä. Ô ne han fick e ko. Dä va ve Hampussnåret. Å då börja dä på sjung', när han vari inna i fäboa e stônn. =(stund) "Bena ä lång', bytta ä trång, mej lyster skompa*1 ännu en gång." Smomp' då! Sa gubben. Men då kôm gasten, för dä va gasten sôm kröpa där, å sa: "Då sitter du å sôler*2 skor, å tjäner då e ko, men ja vill ôpp å di' ihjäl mi gamla mor." – "Vem är mor di då?" fråga gubben. "Dä ä e fäbokulla här" ropa gasten å försvann. *1 dansa, hoppa *2 sular
Min svärfar Lars Lekare som var född 1831 såg trollen vid Sjöåsen. Han skulle gå till ett fäboställe och vaka på harar. Så gick han in i stugan och lade sej i en säng. Men då tog det till att skrapa på taket. Men då andra natten kom det in flem stycken varelser, gubbar och kvinnfolk, stygga och fula. Läpparna hang som mulen på en häst. Och så kom de och ville lyfta gubben Lekare ur sängen. Men då tog han till att svära och hotade att skjuta dem. Då gick det stygga sällskapet sin väg. Det var trollen.