Transkriberad uppteckning
Intervju med Iréne Nilsson, född 1927. Inspelningen gjordes hemma hos Iréne i Åsele i Lappland 1974.
Fler sägner från Lappland
Se alla i Lappland »
Åsele, Lappland
Den mördade visar sig
Syster min, som nu är i Östersund, har talat om för mej en händelse, och hon sa var det skulle ha hänt också, men det minns jag inte. Det var en syster till en präst som for ut och skulle hälsa på sin bror, och hon åkte efter häst och måste ligga över på vägen. Hon kom till ett ställe och sa, att där tänkte hon stanna, men skjutspojken sa: "Nej inte på det stället." Men hon stanna där, som hon hade beslutat, och han fick ta in var han ville. Hon fick ligge där, och så låg hon på natten, men så fick hon som en känsla av att det var nån ini rummet — hon låg vänd mot väggen — så hon var tvungen vänd sej om. Då var det en kvinna inne där, och hon hade en vit bindel omkring huvet, och hon tala till henne, och hon sa att hon var mördad, det var mannen och pigan som hade mördat henne. Och så strök hon upp bindeln och visade såret. Och då dröp det blod ur såret och ner på golvet. "Och jag är gömd under tredje syllan i stallsbygget", sa hon. Och sen försvann hon väl, och den här hon somna in genast. Och på morron visste hon inte om det hade hänt. "Har jag haft en mardröm?" tänkte hon. Men då fick hon se bloddropparna på golvet, som hon hade sett på natten. Ja, hon for därifrån, men hon tala om det för sin bror sen, prästen, och han tog länsman med sej och for dit. Och så bad länsman att få lån nyckeln till stalle, men det skulle han inte få, han hade inte nå göra gå dit. "I lagens namn går jag var jag vill", sa länsman. Och så fick dom nyckeln och gick dit och fann henne mycket riktigt. Och då dom kom in, så hade han hängt sej, och piga hon hade blivit tokig.
1938
Läs sägen →
Åsele, Lappland
Talar med den mördade
´n Olle Nilsn här i Åsele han bodde förr ett tag i Lövberge i Vilhelmina. Så hade han varit till Klimpen en gång — och Klimpen och Lövberg det är längst norr i Vilhelmina, sen blir det Norge — och km och gick hem på vägen mellan där. Men då är det en bäck där på ett ställe, och åtill den storbäcken var det flera ener som hade hört rop och jämmer; men han hade aldrig hört nå där. Men nu då han kom dit så träffe'n en karl där, och han hälsa, men han säj att han kan inte veta om han (den mötande) svara eller inte. Men 'n Olle Nilsn han gick till vänster, och då gick karln dit också, emot honom. Då vek han av till höger, men då gick han dit också. Då vek han av till vänster, men då gick han dit också. Men då han för fjärde gången vek av — till höger — och han gick emot honom, så sa 'n Olle Nilsn: "Vem är du?" Då sa'n: "Jag är resehandlare och är från Västergötland, och jag kom från Norge, och här njöt [sic!] jag min död. Och jag hade fämtanhundreförti kroner, och det tog han. Det var höst, och han erbjö sej följ mej, för det bruke sve (bli issvall) här, och han tog yxa med sej, ifall han skulle behöv hugg opp na, men han slog ihjäl mej mä a. Och här ligg ja begraven (pekade därvid på en plats), och om du vill göra mej en tjänst, så tar du opp mina ben och för dom till vigd jord." Och 'n Olle Nilsn han såg efter på det där stället sen, och där låg bena, och han gjorde en näverryva och la dit det som var kvar utav bena, och då det blev vårhälja i Fatmomakk, så tog han näverryva dit och lämnade den åt prästen och talade om alltihop. Och vad prästen sen gjorde, det vet jag inte. Det är cirka 40 år sen det där hände. Han bor här i Åsele nu igen, 'n Olle Nilsn, och han har själv talat om det. I början höll han det hemligt, men på senare tider har han talat om det flera gånger. Och alla gånger har han talat om det precis lika.
1938
Läs sägen →