Transkriberad uppteckning

Det var ett folk här som hade en svartbrokig ko, som det var så med att varje vår börja hon ett tag och ränna och skrek, och så försvann hon. Dom leta och kunde inte finna henne. Men så kom hon tillbaka själv, och då var hon mjölkad och då var hon skinnlös på spenarna. Det var på samma vis då dom var i fäbodarna, jag såg henne själv. Hon gick och råma, och så försvann hon. Dom sökte henne och fann henne inte. Men så bäst det var så fann dom henne, och då stod hon vid ett nefälle (vindfälle). Det var på samma vis som förr. Men då slakta dom henne på hösten, dom kunde inte ha kvar henne. Dom trodde nog det var skogkäringa som tog henne. Skogkäringa är ensam (Svar på särsk. fråga om hon i detta fall.), men hon har kreatur. Och gamla sägner säger, att hon hade svans också.