Transkriberad uppteckning

En tupp och en gädda hade förr något samband med hälsokällan i närheten av Kättestorp i Kisa, den s.k. Alskogskällan. Den ligger i en aldunge vid Humlehögsbäcken. Numera är källan igengrodd, men förr var den flitigt anlitad av sjuka. Vagnmakare Johan Andersson, Humlehög, berättade, att det i hans barndom var vanligt att folk samlades där på midsommarnätterna för att dricka. Vattnet ansågs vara starkt järnhaltigt. Folket gick dit i flockar vid midsommar, men en och annan kunde också gå dit vid andra tider på året. Vid midsommar lövades källan, och det var vanligt att de hotade lämnade sina kryckor kvar. En stor gran brukade ibland vara full av upphängda kryckor. Men det var inte bara sjuklingar som samlades vid Alskogskällan. Efter källbesöken var det allmän dans kring majstången vid Vimantorp. En predikant som bodde vid Humlehög brukade ibland predika vid källan, när mycket folk var samlat. Vid källan förekom aldrig dans, och inga andra sånger än religiösa sjöngs där. När mycket folk var samlat, pågick samvaron till kl. 2 på natten. Andersson visste ingenting om några offer i Alskogskällan, men det ansågs likväl att det var något övernaturligt med den. Källan ligger i en bergsskreva vid bäcken. Varje natt hördes en tupp gala på toppen av berget, och det skulle betyda, att källbesöket var slut. — Min far, berättade Andersson, var nere vid bäcken för att ta krabber (kräftor) med eldtång och tjärbloss. Han varsnade då en stor gädda, som han slog till med eldtången över ryggen, så att hon vände buken upp. Då hördes ett ihåligt skratt uppifrån berget, och på samma gång slocknade blosset.