Transkriberad uppteckning
Efter spådomen sjönk kung Waldemars dyraste skepp med Sanct Nicolai karbunkel-stenar och all den öfriga i Wisby utplundrade skatten just mellan Stora- och lilla-Carlsö. — Man säger, att man ännu vid klart väder och stilla sjö kan se huru karbunkelstenarna glimma mot solen; och att sj elfva fartyget, som ligger närmast lilla Carlsö då man ser Sanda kyrka en spak-längd babord och Klinte kyrka just i kanten styrbord om ön, synes äfven stundom klarligen under vattnet. Men en stor svart hund synes jemt sitta der på storluckan och vakta på godset till Domedag. — (Samma Trollqvinna bevakar ännu — såsom en stor svart Hund — Waldemars skatt vid Carls-Öar hvilken sjönk derföre att Waldemar ej gaf henne hälften af Gotlands-rofvet som han lofvat henne. — A. Th. Snöbom.) Ännu se strandboar det om nätterna brinna såsom en stor låga ur hafvet, just öfver skatten. A. Th. Snöbom. [I marg. är tillskrivet]: På skeppet och Kung Waldemars skatt sitter en svart hund. — Några fiskare sågo engång deröfver fullt med »gailar» på vattnet: en af dem tog en »gail (fisk-gäl) och lade den på år-tullen, som af torrhet gnislade (»gnikäde»); då blef den straxt förvandlad till en silfversked. Men snart försvunno alla »gailar»; och vattnet vardt åter rent: det gjorde rået, som vakar öfver skatten. N. Didriksson Vännes i Sundre, 74 år gammal (1850).
