Transkriberad uppteckning
Per Persson Lyth, f. 1680, uppgifves hafva varit Regiments-pastor och under åren 1710-13 genom raskhet och rådighet värnat sig sjelf och Eista församling mot den i Sproge så grymt härjande Pesten, att öfverblefne folkmängden der kunnat stå på en grafsten. Men säkert är att han 1723 blifvit Pastor i Eista och derstädes dödt 1744. Allmänt försäkras att spärrningen mellan Eista och Sproge af honom handhafts med laddadt gevär, en metod som under mer än ett års tid fordrat omtanka och vaksamhet. Om kyrkornas reparerande och all slags kyrko-disciplin skall han likaledes hafva bemödat sig. — Efter hans död, sedan han länge varit Enkling, blef den sjelfrådiga hushållerskan, den alla leddes vid, af klockaren afspisad med psalm-versen: »förringas skall ditt välde — Du lede Anti-Christ!» — Efterträdaren, mågen Israel Kolmodin, blef stamfader för Kolmodinerna härstädes. Doct. Henrik Lyth i Hafdhem. Per Lyth, hafvande tjent som krigsprest under Konung Carl XII1, kom en dag ridande till Eista och anmälde sig att predika der såsom Pastor på stället, dertill han var utnämnd utan att någon förut visste det. Han åkte alldrig, utan red med sporrar på en hvit märr. Var alldrig hemma, red bort hela veckan straxt på Söndags eftermiddagen och kom ofta hem först sent på Lördags afton. Någon gång vid nattvardsgång fick församlingen vänta på Gudstjenst till långt på Söndags qväll; då det hände att Presten, kommande i Djupa-dal, ropat till de hemtågande Bönderna: »Vänd' om, god' vänner, vänd' om!» Under pest-tiden hade han2 en särskildt drägt, den han klädde af sig och hängde upp jemte sadel-tygen i ett afskildt rum: sadlade sjelf af och på sin häst. Blott Sandholme i Eista blef sjukt. I Sprauge dogo då menniskorna så ut att resten kunde stå på en grafsten. — Lyth var en rustibus, frågade föga efter Pastoratet och hade lemnat den yttre hushållningen åt klockaren (som var husbondedräng i hans bröd och gjorde vissa konster och tempo med yxan, som bestod i att lägga handen med utspärrade fingrar på hugg-»packen» och att med öppna hugg hugga mellan fingrarna) samt den inre åt en rätt amper hushållerska (under Lyths långa enklingstid).3 Gust. Ad. Kolmodin, kr.fogde, f. 1794 i Eista. Göran Lindlöf, f. 1814, Dotterson af Klockaren och sjelf Klockare i Eista. Per Lyth i Eista kallades »krut-presten», var i tjensten ytterst punktlig! När timman var inne att resa till Gudstjenst i Sproge, frågade han alltid med sin sträfva röst: »Har Israel (mågen) rest?» Blef svaret nej, steg han sj elf ögonblickligen till häst och lade i i väg utan att afbida mågens afresa. — Han red alltid till Sproge; och stenen från hvilken han steg till häst utvisas ännu. — En Söndag, när han predikat i Sproge var det bröllop der, till hvilket Lyth ej var bjuden. Då Lyth steg till häst, kråmade sig djuret och »statade», då ryttaren sade nog högt för att höras af de kringstående: »Du 'statar' du, för du inbillar dig komma på bröllop, men det lurar du dig på. A. Th. Snöbom. [I marg. står]: G. Lindlöf, Klockare, var ett original och ett socken-snille, som kunde all ting; han var trädgårds-mästare, skytt, fågel-uppstoppare (för Prost. Mich. Kolmodin), snickare, glasmästare och en dråpelig Brudtebonde, mäktig af de vidunderligaste brude-tal, samt till högtids af mycken värdig prydlighet då han var klädd i lång brun frack med ofantliga knappar, blommig väst, sattins-byxor, hvita reggarns-strumpor och skor med breda blanka spännen. G. A. Kolmodin, f. 1792.
